Mammaskap och inspiration

Jag har sällan varit så inspirerad som när jag var mammaledig. Inspirerad att jobba, alltså. Jag var en sån mamma som gick som en dammsugare över all information som fanns att tillgå när det gäller småbarns utveckling och föräldraskap. Det finns nog inte ett forum som jag inte varit inne på, inte en gravid- eller föräldratidning jag köpt, inte ett enda ämne som jag inte någon gång diskuterat och upprörts över. Dagens föräldrar är så utsatta av all information, jag har själv märkt hur svårt det kan vara att hitta och definiera sig själv i allt det. Jag mådde kanske inte så bra i början, och jag tror att jag hade mått bättre om jag inte varit en en sån slasktratt för onödig information. Hur ska man veta vad som är rätt för en själv när det finns så många som vill att man som nybliven förälder ska anamma just deras form av sanning? Och jobbidéerna flödade, verkligen kom och attackerade mig dag och natt. Jag stoppade en napp i Matildas mun och tänkte "varför gör jag det här, r det för att göra det enkelt för mig eller för att hon verkligen blir tryggare av det och är det verkligen rätt? Och VILKEN napp ska det vara, ska den vara formad som en plupp eller lång och smal eller anatomisk eller silikon eller gummi?". Jag stoppade Matildas första smakportion i munnen på henne, potatis, och tänkte "vad gör jag om hon inte gillar det, varför måste det vara just potatis, ska man testa lite frukt också eller vänta med det är det farligt att ge burkar tänk om hpn sätter i halsen". Vi la henne att sova i spjälsängen och tänkte " är vi dåliga föräldrar som inte samsover, borde hon få eget rum, vilken tid ska hon lägga sig är vi hemska som ger ersättning till natten vilken pyjamas är bäst?".
Varje litet steg i det första barnets liv är ett stort beslut för en förälder som jag, omgärdat av "fakta" hämtade från bvc, böcker, Internet och välmenande nära och kära. Samtidigt får man hela tiden höra att man ska "gå på känsla" och att man själv är den bästa föräldern för sitt barn. Hur ska man lyckas med den balansgången? det hela gjorde mig arg och frusterad- och inspirerad. Jag ville, och vill, säga så mycket till de som ännu inte gått igenom det jag gick igenom. Och jag vill inte bli bara ännu en som skriver föräldrar på näsan. Åh, jag vill skriva hundra böcker!!!

Amningstankar

Snart ska jag börja jobba med ett projekt som jag väntat på länge, länge. Jag och och journalisten/författaren Agnes Hellström ska skriva en bok om amning! För en tid sen skickade jag ut efterlysningar till mina facebookkonktakter om folk som ville bli intervjuade och responsen var enorm. Tror att jag fick runt 30 svar och åtminstone hälften från mammor jag aldrig hade hört talas om. Känns fantastiskt att det verkligen verkar finnas ett uppdämt behov av just den här boken.
För det finns ju så många halvsanningar om amning som vi mammor och pappor läser med stigande rädsla för att göra fel. Någon måste ta sitt ansvar och visa saker som de verkligen är. Varför inte jag? Jo just det, det är ju jag som ska göra det!

Ny vecka, nytt humör

Helgen gick med svindlande fart och nu är det måndag igen. Matilda på dagis, har snott till mig några timmar på kontoret. Bäst att sätta fart då... alltid lättare sagt än gjort. Håller på med ett konsumentreportage till resetidningen idag och det vill sig inte riktigt. Sportlov och fjällen känns så långt borta just nu!
Läser också alla tidningar på webben och det kokar i kroppen av frustration över Israelbråket om Aftonbadets kulturartikel om möjlig organstöld som enligt dem är anstisemitisk. Lena Mellin skriver intressant om det hela, läs här.
Håller också med Åsa Linderborg som skriver här. Varför ska alla normala journalistiska regler sättas ur spel bara för att det handlar om Israel. Varför??

Inte som igår

Humöret svajar verkligen. Vissa dagar, som igår, känns allt som en dans och jag tycker att livet flyter på. Vissa andra dagar, som idag, känns allt bara jobbigt. Jag är sen med mina jobb, hinner inte gå till kontoret och tycker att tiden rinner mellan fingrarna. Projekt som väntar på att sättas igång känns som de aldrig ska bli av och jag oroar mig för framtiden och nutiden. Balans, tack. Jag har alltid varit antingen eller och så fortsätter det.
Kanske inte det bästa inlägget i en jobb-blogg men alla måste ju veta hur det är att ha motiga dagar. Suck.

Gammalt foto/illustration från SODA, "Tårar". Det är jag på bilden, illustrationen är gjord av Britta Teleman, tror jag.

Tillbaka på jobbet

Äntligen! Förskoleinskolningen är till hälften avklarad, augusti är här och jag har fått ett par timmar på kontoret. Måste vara något fel på mig, jag älskar och saknar mitt jobb när jag inte är här. Nu ska jag ta tag i massor, fast har redan tjuvstartat i flera veckor med planeringsmöten, några små lämningar och många mejl. Tjoho!

Finskt.

Semester...

Det är inte det att jag glömt bloggen. Jag har bara en lång semester, om man nu någonsin har det som frilansare... Vi ses i augusti!