Just nu händer det mastodontmycket runt mig. Varför är det så, att en stor händelse aldrig kommer ensam? Det har gjort att hjärnan känns svullen och överhettad. Man kan inte ställa en fråga till mig, jag blir helt blockerad. Det känns som om huvudet är fyllt med ett kraftigt isoleringsmaterial som trycker. Åh, hoppas det lugnar ner sig lite snart.
Självporträtt från häromdagen
Tillägg dagen efter: får väl säga också att det alltså inte är något jätteallvarligt som hänt mig, jag mår fint. Så ni (läs: oroliga familjemedlemmar) behöver vara undra om jag inte berättat något som hänt. Det har det inte.
vad fin du är! hoppas allt lugnar sig!
SvaraRaderakram!