Huset i Haberga

Mina vänner Jenny och Anders har gjort det där som många drömmer om. De har köpt en riktigt nergången gammal järnvägsstation några mil från Uppsala som de nu renoverar och gör till sin. Jag är så grymt imponerad av dem! Anders har flera gånger sagt till mig att de har undrat vad de håller på med som inte kan något om hantverk och tror att de ska klara detta, men jag tror att det är just den inställningen som krävs. Att inte ha övertro på sig själv utan ta saker för vad det är. Deras hus kommer att bli helt underbart när det är klart. I går kunde man läsa om det i tidningen Östra uppland, klicka här, sidan 8-9. Och i helgen var vi själva där och hälsade på dem och blev avundsjuka, såklart. Vem skulle inte bli det, särskilt när man själv just nu bor i en byggarbetsplats utan annan grönska än en och annan gräsmatta som kommit hit hoprullad på ett flak.
Anders, som är min kollega, har också gjort en superfin hemsida och blogg åt deras husprojekt, kolla in här!

Just nu är huset ett renoveringsprojekt, mycket måste fixas innan vintern. Utbyggnaden till vänster är det gamla godsmagasinet. Ser fram emot finfina fester där under kommande år!

Barnen hittade gamla hallonbuskar med sommarens sista bär. Jag är säker på att det finns massor av skatter i den övervuxna gamla trädgården, när man vandrade runt syntes både trädgårdsrosor, pioner och vallmo i det höga gräset.

 Inne i godsmagasinet, ovanpå den gamla kuren har de hittat gamla brännvinsflaskor. Man maskade på jobbet då också. 

Tidtabell från 1940-talet. Järnvägssträckan många drömmer om idag: Norrtälje- Rimbo- Stockholm. Via Haberga.  

 Lutad mot ett slitet allmogeskåp från 1700-talet står den gamla stationsskylten. 

 Tegelpannor som ska tvättas.

Byggnadsställningar kan ha flera funktioner.

Inne i bostadshuset finns också minnen kvar. Till exempel lägenhetsnummer ovanför nuvarande köksdörren. 

Många års minnen kommer fram när man tittar bakom gamla tapeter.  

 Fantastiskt mönster på kökstapeten! 

Trappan till övre våningen. Huset är gammalt och slitet men ljuset därinne fantastiskt och stämningen påtaglig. Jag förstår verkligen varför de kände sig tvungna att flytta dit.  

Övre plan. Än så länge tomt, men jag råkar veta att det finns stora planer här med. 

 Här är Anders och Jenny, jag vet att Jenny kände sig förkyld så hör av dig om jag ska ta bort bilden!