Avdelningen livets märkligheter. Kände mig som en kämpe från underjorden när jag låg där klockan fyra på morgonen med telefonen på timer var femte minut för att pressa i Pontus, som kräktes minst en gång i halvtimmen, vätskeersättning. Och idag. Verkar han inte ens sjuk. Och jag. Trött.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar