Det finns mycket jag förknippar med måltiderna i skolmatsalen i låg- och mellanstadiet. Ordet "restaurang" är inte ett av dem. Jag minns lyckan de dagar vi fick ost på brödet. Jag minns restdagarna som kallades "husmors resurser". Jag minns den mjöliga potatisen med tjockt skal. Jag minns lasagnen som alla älskade och lapskojsen som jag avskydde. Jag minns när jag var skolans enda vegetarian och mattanterna suckade argt när de gav mig min lilla plåtlåda med brända rödbetsbiffar.
Det var inte mycket som liknade den matsal jag besökte i en kommunal skola idag, där det bland annat fanns en salladsbuffé med ungefär 20 sorters sallad, brieost och hembakt bröd och där det alltid finns tre rätter, varav en vegetarisk, att välja på.
Det går ju att göra något riktigt bra av offentlig mat, även om personalen får, som de själva uttryckte det, "trolla med knäna". Det är alltid spännande att besöka kommunala matsalar och kök tycker jag, det är faktiskt där en majoritet av alla barn får dagens största måltid serverad.
Det var inte mycket som liknade den matsal jag besökte i en kommunal skola idag, där det bland annat fanns en salladsbuffé med ungefär 20 sorters sallad, brieost och hembakt bröd och där det alltid finns tre rätter, varav en vegetarisk, att välja på.
Det går ju att göra något riktigt bra av offentlig mat, även om personalen får, som de själva uttryckte det, "trolla med knäna". Det är alltid spännande att besöka kommunala matsalar och kök tycker jag, det är faktiskt där en majoritet av alla barn får dagens största måltid serverad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar