Just nu funderar jag mycket på föräldrabloggar. Det finns så många där ute, och lika många åsikter om hur livet ska levas på rätt vis. Normalt har man väl en viss distans, men jag har märkt att när det gäller föräldraskap saknas den lite. I alla fall för mig. Jag saknar det där "filtret" som gör att jag kan ta saker med en nypa salt och se att mitt sätt, det duger lika bra. Istället är det ett evigt jämförande. Jag får dåligt samvete för att jag inte köpt overaller till båda barnen än. Jag känner att jag nog borde ha låtit P vara hemma från förskolan idag eftersom någon annan, med ett barn mycket mindre snorigt än mitt, vabbar. Jag får känslan av att inte räcka till. Och så vidare. Varför ger jag sig på att läsa sådant, som bara får mig att må sämre? När det faktiskt FINNS sådant som får mig att må bra. Jag borde bara läsa det här inlägget, igen och igen.
"Vi skulle omge dig med inspiration, asgarv och hopp mitt i tröttheten. Vi skulle sätta föräldrafilter på alla fluffbloggar och katastroflöpsedlar. Vi skulle sätta en torped på att tysta de i mediavärlden som bygger upp ett föräldraideal. För vi behöver inga ideal, vi behöver få vara som vi är.När vi kommit hem kan du få sova lite till, bara för att få känna känslan av att kunna somna om.När du vaknar kommer det att kännas bättre. Vi lovar."
Hormoner och hemorrojder. Jag älskar er.
"Vi skulle omge dig med inspiration, asgarv och hopp mitt i tröttheten. Vi skulle sätta föräldrafilter på alla fluffbloggar och katastroflöpsedlar. Vi skulle sätta en torped på att tysta de i mediavärlden som bygger upp ett föräldraideal. För vi behöver inga ideal, vi behöver få vara som vi är.När vi kommit hem kan du få sova lite till, bara för att få känna känslan av att kunna somna om.När du vaknar kommer det att kännas bättre. Vi lovar."
Hormoner och hemorrojder. Jag älskar er.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar