Tvåbarnschocken

Det hände inte när Pontus var nyfödd och jag gick runt böjd med ett värkande ärr på magen. Det hände inte heller när Martin börjaade jobba efter en månad. De börjar hända så smått nu, efter snart fyra månader när jag ska börja jobba halvtid: tvåbarnschocken. Hur får man som tvåbarnsförälder någonsin något gjort? Vårt hem är fult med påbörjade men aldrig avslutade projekt, allt från en halvfull tvättmaskin till öppnade flyttkartonger och halvlagade luncher. På morgonen klär jag på mig i halvmörker för att inte väcka Pontus som förhoppningsvis somnat om, så att tänka ut vad man ska ha på sig finns inte. Jag har ett svagt minne av att jag var hos frisören och klippte och färgade håret när Pontus var några veckor gammal. Nu hänger luggen nästan ner til näsan, hårbotten kliar (är det förskolelöss eller att man konstant svettas för att man jobbar så hårt?) och hårborsten ligger underst i nån hög. Jag dricker kaffe konstant och äter godis däremellan.
Det finns ju pauser. Som nu, när jag skriver och Pontus sitter i sin babygunga. Men pauserna blir så laddade när man hela tiden vet att de tar slut när som helst. Och av nån fiffig anledning har jag dessutom tagit på mig att skriva flera artiklar den här veckan. När det ska klämmas in har jag ingen aning om .

Uppdatering efter en timme: det var förskolelöss i håret. Upptäckte det när jag borstade håret (till slut...) och en liten lus ramlade ner i handfatet. Matilda måste hämtas från förskolan direkt. Så var det med de artiklarna....