Opera och födseln av en framtida kritiker

I lördags var jag en duktig kulturförälder. Jag tog med Matilda till Stockholm för att se föreställningen "Operaclowner". Åh, så himla kul att återse Unga Klara, jag går ju alldeles för sällan på teater och Matilda går så mycket med förskolan att han alltid redan sett alla barnföreställningar som går här i Uppsala. På plats skymtade jag i publiken min gamla föreläsare K Helander, från kursen om barnteater som var en del av de 40 poäng i Teatervetenskap som jag tog på 1990-talet. Glada minnen helt klart, barnteaterkursen var den bästa på hela året tyckte jag.

Så, kort sagt, jag var laddad. Och det var Matilda med. Men oj, vad hon INTE gillade föreställningen. Efteråt var hon sur och less. "De pajasade för lite". " De bara skrek". "Jag gillar inte opera". Först blev jag besviken, man vill ju att barnen gärna ska älska allt man tar med dem på. Men sen peppade jag upp mig. Det är ju BRA att vara nyanserad och inte bara gilla allting. Jag började fråga Matilda om vad hon inte gillade och berömma henne för att hon hade åsikter. När vi cyklade hem från tåget på kvällen var hon riktigt nöjd och funderade fortfarande över detaljer i föreställningen "som VERKLIGEN inte var något för mig".  Jag är glad att vi åkte dit!
Sen tyckte jag faktiskt inte heller den var så bra. Jag gillar ju inte heller opera.

Operaclownerna Andrea Hagman och Hillevi Berg Niska.