Sitter på tåget från Uppsala till Stockholm. Idag ska vi fira en nära vän som har gift sig. Hon ska få en hemlig efterhandsmöhippa. Vi ska ringa på och överraska henne med frukost och sen rullar dagen på. I min väska ligger en t-shirt som jag jag tryckt fast Ernst Kirchsteiger på, en flaska prosecco, en brieost och skinka från Musko rökeri på Väddö, min väns stora favorit. Jag har packat ner ett par gemensamma minnen, en finklänning och hälsningar från ett par andra vänner som inte kunde vara med. Solen strålar och streck av flyttfåglar drar fram över en gul- och rödmålad Uppsalaslätt. I öronen har jag denna låt, som jag i perioder lyssnar mycket på. Man måste vara i rätt stämning.
Det går inte att inte tänka tillbaka till min egen möhippa idag. En aprildag förra året trodde jag att det var födelsedagsbrunch hos Pernilla. Istället mötte mina fina, älskade vänner i hennes kök. De, och flera andra som inte kunde vara med, hade gjort en fantastisk dag åt mig. Precis som jag ville ha den. Bara god mat, skönt häng på en relax, lite lekar och så tapas på kvällen. Jag fick en jättefin tröja också, med mig själv som mumintroll som Dora hade designat och Karin tryckt i verkstaden på Lava, Kulturhuset, där hon jobbade. Alla hade dessutom på dig pins som det stod "Johannas fan club" på.
En helt fantastisk dag.
Och jag kan just nu inte tänka på den utan att den totalt överskuggande känslan blir sorg och saknad. Så är det med alla stora minnen just nu. Pontus ettårsdag förra veckan som jag i princip grät mig igenom, namngivningen vi ska ha som jag bävar för. Vår bröllopsdag om en månad kommer att bli tuff den med.
Allt som står i böcker om sorgbearbetning stämmer, allt jag går igenom finns beskrivet i detalj av experter. Det gör inte saken enklare, jag saknar Karin så att det känns som att jag ska sprängas.
Jag är så lycklig som har så fina vänner, som får vara på tåget med en flaska prosecco i väskan. Som har fått starta en egen hemlig Facebookgrupp för möhippan, som hade mycket svårt att välja bara ETT av många, många gemensamma roliga minnen att ta upp under en av dagens planerade lekar.
Men.
I min väska finns också en flaska parfym jag tänkte spruta på mig efter spabesöket. Den heter Rose du maroc och var Karins favorit, eller jag vet att jag skickade henne en flaska för inte så länge sen. Hon hade letar efter en rosparfym länge, sa hon. När vi packade ner hennes saker efteråt var den nästan halvtom. Jag köpte en egen. Brukar inte ha parfym men nu har jag den nästan varje dag. Också idag. Så är hon med mig på också den här möhippan.
Älskade Karin.
- Posted using BlogPress from my iPhone
Det går inte att inte tänka tillbaka till min egen möhippa idag. En aprildag förra året trodde jag att det var födelsedagsbrunch hos Pernilla. Istället mötte mina fina, älskade vänner i hennes kök. De, och flera andra som inte kunde vara med, hade gjort en fantastisk dag åt mig. Precis som jag ville ha den. Bara god mat, skönt häng på en relax, lite lekar och så tapas på kvällen. Jag fick en jättefin tröja också, med mig själv som mumintroll som Dora hade designat och Karin tryckt i verkstaden på Lava, Kulturhuset, där hon jobbade. Alla hade dessutom på dig pins som det stod "Johannas fan club" på.
En helt fantastisk dag.
Och jag kan just nu inte tänka på den utan att den totalt överskuggande känslan blir sorg och saknad. Så är det med alla stora minnen just nu. Pontus ettårsdag förra veckan som jag i princip grät mig igenom, namngivningen vi ska ha som jag bävar för. Vår bröllopsdag om en månad kommer att bli tuff den med.
Allt som står i böcker om sorgbearbetning stämmer, allt jag går igenom finns beskrivet i detalj av experter. Det gör inte saken enklare, jag saknar Karin så att det känns som att jag ska sprängas.
Jag är så lycklig som har så fina vänner, som får vara på tåget med en flaska prosecco i väskan. Som har fått starta en egen hemlig Facebookgrupp för möhippan, som hade mycket svårt att välja bara ETT av många, många gemensamma roliga minnen att ta upp under en av dagens planerade lekar.
Men.
I min väska finns också en flaska parfym jag tänkte spruta på mig efter spabesöket. Den heter Rose du maroc och var Karins favorit, eller jag vet att jag skickade henne en flaska för inte så länge sen. Hon hade letar efter en rosparfym länge, sa hon. När vi packade ner hennes saker efteråt var den nästan halvtom. Jag köpte en egen. Brukar inte ha parfym men nu har jag den nästan varje dag. Också idag. Så är hon med mig på också den här möhippan.
Älskade Karin.
- Posted using BlogPress from my iPhone
Location:Vimpelgatan,Uppsala,Sverige
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar