Här på jobbet har vi pratat om övergivna platser de senaste dagarna. Om övergivna platser och urban exploring, som är något som lockar mig otroligt mycket. Några gånger har jag ramlat över platser som verkligen varit helt magiska på det där speciella, tysta, sorgsna och minnestyngda sättet. Platser där bara ekot av alla de som en gång fanns där oh allt sm utspelade sig är kvar. Att hitta en riktigt häftig övergiven plats och gå runt där med kameran, det är ren lycka för mig. Jag tänkte visa några av ställena jag hittat här i bloggen framöver. Först ut är en plats som faktiskt inte finns alls längre - bostadsområdet Hästhagen i Söderfors utanför Tierp. Husen, som innehäl runt 150 lägenheter, byggdes på 1950-talet men när brukssamhället avvecklades blev de tomma. De användes som flyktingförläggning en period på 1990-talet men stod sedan övergivna länge innan de revs runt 2007. När vi var där 2006 var det alltså i allra sista sekunden. Ljudet av paintballskott ekade i byggnaderna och en del hus hade blivit av med ytterväggarna, det var som att titta in i ett trasigt dockskåp. Ändå kunde man se spår av det som varit överallt.
(Läs om Hästhagen här, ett fint examensarbete som några studenter gjorde i samarbete med SVT)
(Läs om Hästhagen här, ett fint examensarbete som några studenter gjorde i samarbete med SVT)
Coolt! Sånt här är fascinerande. Gillade också det här reportaget i Svenskan: http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/sverige/saabberget-och-kalla-kriget_7557774.svd
SvaraRadera/Johan Erlandsson
Ja, så himla häfitgt, läste det där. Älskar sånt.
Radera