fredag 23 november 2007

Allt är bättre

Det har helt klart hämt något på sista tiden, både för Matilda och mig. Vi mår bättre båda två. Det är nu en vecka sen vi brjade testa att mata henne med flaska och skillnaden är enorm. Vi har fått ett lungnare, gladare och mättare barn. Tydligen har hon inte blivit mätt på min mjölk eller något, för det som vi trodde var gnällig lynnighet har försvunnit nu när hon får äta sig mätt. Så skönt! Nu går det också oftast att hjälpa henne när hon gråter: antingen är hon hungrig, trött eller har bajs i blöjan. Och hon sover mycket mer. Fortfarande inte själv i sängen, men i sjalen går det jättebra nu. Alltså får jag tid över till att skriva, ringa lite samtal och läsa.
Det är som en bonus att jag själv också mår bättre. Kanske inte helt mig själv men helt klart mycket bättre iallafall. Det kan ju inte bero på annat än att jag minskat amningen. Jag märker att jag har mer ork att ta hand om Matilda nu och att jag plötsligt har upptäckt vilken fantastisk bebis hon är. Så söt, slät, mjuk och luktar så gott (utom när hon luktar mjölkersättningsspya, blä, det luktar som "riktig" spya!). När jag var som mest nere kunde jag i och för sig se hur fin hon är men kunde inte riktigt känna det.
Så det lutar åt att jag slutar amma helt. Var hos psykologen i går som uppmuntrade mitt beslut. Matilda har fått min mjölk i en hel månad nu, det kanske får räcka. Än så länge ammar jag lite grann, på natten och lite för att tömma brösten som blir ballongstora ananars, men det minskar för varje dag. Och det är inget fel med det, så är det bara. Jag tror att folk kommer att ha åsikter om att jag flaskmatar ett så litet barn, har redan stött på folk med lite märkliga reaktioner. Bland annat har jag fått reaktionen "vad skönt för dig då, då får du sova på natten". Som om jag har fattat det här beslutet för att jag är lat! Dessutom är det ju en fantastisk bonus att Martin och jag nu helt kan dela på ansvaret för Matilda, åtminstone på helgen när han in jobbar. Det är ju så jag vill att det ska vara.
Jag tycker att de borde informera mycket mer om amningsproblem på förlädrakurserna inför förlossningen. Nästan alla jag känner med barn har haft någon typ av problem, det är ju snarare ovanligt att allt går helt enkelt. Jag diskuterade det med psykologen och hon höll med, sedan berättade hon att hon ska börja vara med och informera om just sånt på en del föräldrakurser här i Uppsala, vilket jag tycker är jättebra. Hade jag vetat innan att hormonerna kunde ställa till depressioner hos en ammande mamma hade jag nästan kunnat gissa att jag skulle råka ut för det. Det finns ju också många andra amningsproblem som kan vara superjobbiga, allt från att barnet vägrar suga till att brösten blir inflammerade och blöder.