torsdag 30 april 2009

Krönika

Jag har inte jobbat på ett tag och nu är det långhelg igen! I dag publiceras i alla fall min första krönika UNT City, läs den gärna här!

fredag 24 april 2009

Vårsol ute, inspirationsmusik inne

Inte är det lätt att jobba en fredagseftermiddag när solen skiner! Jag försöker att peppa mig själv med att lyssna på glada låtar och skriva faktarutor. Att ringa någon för en intervju känns inte som någon idé- inte är väl någon med vanlig anställning kvar på jobbet klockan fyra en lönefredag? Orättvist, när jag tänker på det. Ska inte vi egenföretagare också få äta glass i solen?
JO! Hejdå.

onsdag 22 april 2009

Drömmer om en middag för två


Just nu har jag mycket att göra på den lilla jobbtid jag har. Samtidigt drömmer jag mig bort lite, till en helg med barnvakt som tyvärr inte finns inplanerad i min kalender. Längtar efter varma kvällar och mysiga restauranger och tänker just nu på Nanas i Köln, en restaurang dit man vill ta någon man tycker riktigt mycket om.Testa om ni har vägarna förbi! Den ligger på Pfeilstraße 15 och har ingen hemsida, precis som en väl bevarad hemlighet inte ska.


tisdag 21 april 2009

Carrie Bradshaw a´la Uppsala

Återigen sitter jag och skriver medan Matilda sover. Det är ett så behagligt lugn som infinner sig just de här timmarna efter lunch. Brygger lite kaffe, kollar mejlen, läser tidningen. Perfekt. Nu hade jag dessutom fått ett roligt mejl, med lite information om ett nytt uppdrag jag åtagit mig. Jag ska blir krönikör i UNT:s fredagsbilaga City, som jag redan nu skriver för ofta. Det känns faktiskt otroligt roligt, som en liten egotripp, att mina åsikter är tillräckligt intressanta för att läsas om i tidningen. Som jag skrev tidigare så brukar jag ju inte skriva vad jag själv tycker i mina journalistiska texter. Så det är en liten dröm som blir sann, en dröm som jag tror ganska många bär på. Men glamourös sexkrönikör som Carrie Bradshaw i Sex and the city blir jag nog inte, tyvärr. Eller borde jag byta livsstil nu? Springa till Bamå skor på Sysslomansgatan och beställa ett par Manolo Blahniks kanske? En Cosmopolitan på Stabby pizzeria? Nej, ni hör ju hur det låter. Mina krönikor får nog handla om saker som är som de är. Som i dag till exempel: ostsmörgås på Hornets öppna förskola. Till tygaffären och köpa nalle-stoppning. Och en bryggkaffe med sojamjölk framför datorn.

fredag 17 april 2009

Att skriva reportage

Just nu skriver jag två reportage parallellt, ett inredningsreportage och ett helt annat till en kundtidning. Tänker på hur lätt det ändå flyter på, hur medveten jag är om formen och vilken tanke jag vill förmedla med min text. Och hur svårt det var i början av min journalistbana. Hur lätt jag gled iväg på sidospår och liknelser. Jag tror faktiskt att en av de största enskilda lärdomarna från journalistutbildningen var den som låter mest klyschig: show don´t tell! Man behöver inte skriva folk på näsan, det är att underskatta läsaren. Jag har också så gott som helt slutat skriva texter i jag-form, för vem bryr sig om vad journalisten tycker? Min uppgift är att vara en kanal för att förmedla känslor och information och reda ut sammanhang.
Det här är viktiga saker förstås. Men kanske borde jag skriva lite reportage nu istället för att fundera mer över min egen förträfflighet!

onsdag 15 april 2009

Phuu

Den här halva jobbdagen blev inget annat än ett skruvande av Ikeamöbler. Vad är det med koman som infinner sig så fort man varit på Ikea mer än tio minuter? Jag försökte verkligen rusa genom det nyinvigda supergigantiska Ikeavaruhuset här i Uppsala, bara fokusera på exakt det jag skulle ha: fler förvaringsmöbler till kontoret. I vitt. Och det gick undan, ändå var jag närmast apatisk efteråt. För att inte tala om hur jag känner mig nu, efter att ha skruvat ihop en byrå och ett plåtskåp. Bara att gå hem, äta middag, lägga barnet och skriva hela kvällen istället antar jag!

torsdag 9 april 2009

Inredningsdrömmar

Vissa jobb gör mig alltid ofrånkomligen sugen på att förändra mitt liv och bli en mer medveten person vad gäller till exempel design, trädgårdsskötsel eller mat. I dag har jag gjort ett sådant reportage. Jag och min parhäst Pernilla Sjöholm, fotografen, var ute i Öregrund och gjorde ett reportage till UNT Bostad i det nybyggda området Rörhamn marina. Familjen vi var hos hade det så himla fint hemma, de hade inrett helt i modern 50-talsstil a'la Sigvard Bernadotte (länken går till en pdf frpn tidningen Sköna hem om hans design) och hade fantastisk panoramautsikt över vattnet, det kändes som att man flög ut över fjärden när man stod vid fönstret.Jag fick en sådan längtan efter att gå hem och verkligen städa upp, änatligen ta tag i den där köksrenoveringen, sätta upp en fondvägg i Matildas rum, leta efter nya möbler på Blocket och inreda.com.
Så kom jag hem till mitt vanliga kaos där Martin stod och värmde gårdagens indiska gryta. Matilda satt i en kastrull hon rivit ut ur ett skåp och det låg skor över hela golvet. Lusten att omeldebart dra fram verktyg och kataloger rann av mig. Man är ju som man är ändå och jag tycker på något vis om vårt kaos (öven om jag gärna, gärna skulle få ett nytt kök i present snarast.) Lite inspiration följde ändå med mig till blomsterhandeln där jag köpte ett stort knippe körsbärskvistar att ställa på köksbordet. Och det är väl det inredningsreportage handlar om? Med stor vilja och mycket inspiration kommer man en liten bit på väg till livet man drömmer om!

Mina mest lyckade inredningsporjekt har varit de två gånger jag stylat lägenhet för försäljning, först min etta i Hornstull i Stockholm och nu senast vår vackra vindslägenhet här i Uppsala. Typiskt att inredningsdrömmarna blir förverkligade först när man ska flytta, eller hur?
Åh, vindslägenheten, jag kommer alltid att minnas den i ett rosa skimmer. den var så perfekt för oss, fram tills att Matilda föddes och kraven förändrades. Här är mäklarens bilder.






tisdag 7 april 2009

Skriva för kundtidning

Just nu är jag lite mammaledig vissa dagar och bloggen uppdateras inte lika ofta. Nu sitter jag och fixar lite medan Matilda sover, utmattad av lunch med pappa och bebiskompisarna. Själv hade jag ett lunchmöte på restaurang Lingon, ett möte som förhoppningsvis kommer leda till nya roliga uppdrag i framtiden. Det känns så.
Lunchmötet fick mig att tänka lite på skillnaden i att jobba på en dagstidning och en kundtidning. Jag har ju gjort en hel del uppdrag för kundtidningar nu och tycker om det. Det är speciellt att ha fokus på en central fråga, samtidigt som jag kanske skriver om ett helt annat ämne. Till exempel gjorde jag nyligen ett reportage om en cirkusskola för barn för ett stort bostadsföretags tidning. Sambandet var att bostadsföretaget erbjöd sina medlemmar specialpris på kurser och även är med och sponsrar. Reportaget var het fritt hur jag ville skriva egentligen, ändå så representerade jag ju på ett sätt företaget när jag var där som journalist.
Jag tycker om att jobba med kundtidningar dels för att det är en utmaning att visa samband, dels för att det ofta igår ett stort mått av konsumentjournalistik. Skriver man om komplicerade tekniska frågor så ska man ju göra det så att alla kan förstå, inte bara de somjobbar på företaget utan alla de som kan tänkas bläddra i tidningen. Meningen är ju att väcka intresse och få förtroende för ett företag eller organisation. Det är en utmaning. Nyligen skulle jag skriva om magnetröntgenforskning i en annan kundtidning. Det tog längre tid för mig att läsa på i olika vetenskapliga artiklar och uppslagsverk i förväg än att göra själva intervjun och skriva artikeln. Och när jag skrev den var det lika mycket för att förklara för mig själv som för läsaren. Det är en bra utgångspunkt tycker jag!

fredag 3 april 2009

Vårmode

Nu är det vår och vad passar bättre än att köpa en ny garderob? Låt er inspireras av mina artiklar om mode i UNT City.

Marint och magtröjor i vårmodet

Skickar också lite inspiration med ett rikigt gammalt modefoto, ett av mina första uppdrag som fotograf för tidningen CITY (härligt att se hur min fototeknik utvecklats sedan dess, det är mer nostalgi än kvalitet måste jag säga). Det handlade också om vårmode, fast 2004. Ah, dessa analoga bilder! Jag minns hur jag gjorde när jag framkallade de här bilderna till Citys "Citykoll" som jag hade ett stående uppdrag för ett tag. Jag jobbade extra som bildhanterare på Aftonbladet på nätterna då, och de hade ännu kvar sin stora framkallningsmaskin. Så jag brukade hänga vid den under skiftets sista timme mellan tre och fyra på natten, när det var lugnt, och framkalla mina bilder.

onsdag 1 april 2009

Extrajobb

Apropå gårdagens lyxuppdrag har jag börjat fundera på extrajobb man har haft genom åren. En kompis på facebook skrev så här om godistestet: "det är ju lite som drömmen när man var liten om att jobba på godisfabrik, eller drömmen man hade som tonåring att jobba på ölfabrik".
Det där med ölfabrik har aldrig varit en dröm för mig, men faktum är att jag HAR jobbat på ölfabrik en gång. När jag var runt 20 hade jag en tom period mellan en resa och universitetet. Då anmälde jag mig till arbetsförmedlingen för tillfälliga jobb, som ledde mig till flera underliga platser. En av dem var Kungsholmens kvartersbryggeri (som inte finns längre) där jag fick stå vid ett löpande band och packa flaskor i backar. Det var inte världens roligaste jobb, men välkomna extrapengar. Och det bästa var att när det kom en flaska där etiketten hade hamnat upp och ner eller lossnat så fick jag ta den- gratis. Alltså gick jag två dagar i rad hem med en stentung, klirrande väska full med färsköl av fin kvalitet. Ni kan nog tänka er att det var lycka för en fattig student mellan studielån.

Exempel på andra jobb jag har haft är:

- Packare av bokklubbsböcer på Posten logistik.
- Lärarvikarie i bild på högstadiet.
- Lärarvikarie i lågstadieklass.
- Läskutdelare på Sergels torg.
- Tidningsförsäljare på Press Stop.
- Antagningshandläggare på Stockholms universitet och Karolinska Institutet (dessa har varit mina allra längsta extrajobb före journalistiken)

Flera av de här jobben har varit hemska, verkligen ångestladdade för mig eftersom de "inträffade" under perioder när jag var i desperat behov av pengar. Från ett av dem gick jag hem och grät och klarade inte av att gå tillbaka. Men i efterhand är jag glad över alla min konstiga upplevelser och konstiga jobb (det finns fler än de på listan) för jag tycker att jag har sett ganska stora delar av samhället genom dem. Och det är något man verkligen kan använda sig av som journalist.