måndag 30 november 2009

Advent

Nu är det snart jul! Det har jag och Pernilla firat med att göra reportage om ett julbord i Skokloster. Här är en bild på mig när jag jobbar intensivt med att få med alla detaljer. Säger då det. Vissa rapporterar från olyckor och världshändelser. Jag skriver julbord!

(Pernilla Sjöholm tog bilden)

fredag 27 november 2009

Fikapaus

Nej hörni, nu tar vi fikapaus och sen helg och hoppas på bättre disciplin och tekniska resultat nästa vecka. Själv ska jag jobba lite i helgen, besöka ett julbord i Skokloster. Men det känns ok, betyder bara att jag kan ta det desto lugnare idag. Ska ta med Matilda på hennes livs första frisörbesök, bävar och ser fram emot det på samma gång. Hon har ju väldigt mycket, väldigt lockigt och väldigt tovigt hår som hon avskyr att man lägger minsta finger på. Återkommer med resultatet!
Till fikat i dag läser jag förresten min kära vän och krönikepartner Pers fina text om ensamkommande flytingbarn. Klicka här för att läsa du med!

tisdag 24 november 2009

Skit-teknik!

Aaaargh, är det en lag att man måste vara matteanalfabet och teknikblind för att få vara journalist?!? Jag blir så trött på att det alltid är samma scenario när jag ska fixa något nytt. Det blir alltid, alltid så att jag köpt fel version, satt ihop på fel sätt, räknat fel eller vad det nu kan vara.
Som när jag köper tavelramar och råkar trampa på dem så att glaset spricker innan jag ens hunnit innanför dörren till det rum där de ska hänga. Det har inte hänt en gång, eller två-tre. Det har hänt så många gånger att jag tappat räkningen.
Eller när jag ska räkna ut något till en artikel, till exempel hur stor en ökning är i procent. Slutar alltid med att jag får ringa Martin eller mamma och fråga.
Eller som förmiddagen i dag, som var kantad av tekniska missöden. Har registrerat ett domännamn nyligen, www.johannastenius.se. Mycket nöjd med mig själv gick jag in på företagets hemsida för att börja fixa med adressen. Bara för att upptäcka att hela deras webbverktyg är baserat på att man ska ha Internet Explorer av en ganska sen version. Som inte finns för Mac, visade det sig. Jag kan alltså inte administrera min nya hemsida överhuvudtaget på jobbet. Vet inte om detta är något jag borde fattat eller om jag ska vara arg på företaget i fråga?
Nästa sak som hände var att jag försökte flytta bloggen till min nya adress och alla kommentarer jag någonsin fått försvann. Inte lyckades jag med flytten heller.
Slutligen kom ett mejl som grädden på moset, om att flera bilder jag skickat till ett jobb var oskarpa. Gick in på en hemsida för att leta lite nya pressbilder. Sidan låg nere, såklart. Sen hängde sig Internet.
Teknikskit!

måndag 23 november 2009

I dagens DI

Den som köper Dagens Industri idag kan inuti den hitta tidningsbilagan jag jobbat så hårt med som redaktör: "Jämställdhet - en tidning om nyttan och vikten av en långsiktig och hållbar jämställdhetsintegrering".
Jag är så stolt! Har skrivit alla artiklar, administrerat alla fotograferinagr som jag inte själv har gjort, skickat tusen åter tusen mejl och läst tusen åter tusen rapporter och forskningsartiklar för att förstå hela sammanhanget. Tycker att resultatet visar det!

söndag 22 november 2009

Vaccinerade

Okej, finally: hela familjen är vaccinerad!
Vi hade egentligen tid i tisdags men de ringde och hade inte fått något vaccin så vi blev flyttade till helgen. I dag var vi där och det var över på typ tre sekunder. Känns lite overkligt så mycket jag har kämpat. Om tre veckor får Matilda sin andra dos och sen sa det väl vara klart, eller? Därmed inte sagt att jag inte är arg över hur hela den här pandemin hanteras. Kommer säkert återkomma till detta.

fredag 20 november 2009

En flygande gris

Min senaste krönika handlar om konsertupplevelser. Att flyga på musik, helt enkelt. En bra konsert kan väcka helt okända känslor till liv. Jag har varit på många, många festivaler och konserter i mitt liv men bara några få har gett den där magiska upplevelsen. Läs krönikan här.

The Soundtrack of our lives på Katalin i Uppsala, förrförra gången.


Inne i flowet. Man i publiken på minifestivalen Strummer camp i Manchester, sommaren 2007.

torsdag 19 november 2009

F'låt redaktörn

Den här veckan är jag efter med allt. Jag avskyr att lämna så sent att jag får panikmejl från redaktionerna och den här veckan har det hänt. Måste göra något åt situationen men evigt vabande, sömnbrist, tvåårstrots och allmän ledsnad har gjort det svårt att orka precis de här dagarna. Förlåt, alla mina kära uppdragsgivare. Jag tror på bättring, bättring redan i eftermiddag. Ser trots allt lite blå himmel mellan molnen därute i dag och den tunga dimman har lättat. I dagens UNT kan ni hitta ett reportage som jag och Pernilla gjort om en etiopisk restaurang här i stan. Klicka här för att läsa.
En annan bonus i dag som dämpade tröttheten lite var att jag fick lite nyårssupé till lunch. Händer bara på mitt kontor!

onsdag 18 november 2009

Då och nu


Då...

.. och nu.

Hur gick det till egentligen? Varje år glömmer man, varje år. Sommarens ärofyllda beslut att sluta åka på onödiga solresor för miljöns skull flyger snart all världens väg. Vi tittar på resor till Thailand, Marocko, Tunisien och drömmer, fast kassan är skral.
Den här novembern är snäppet värre än förra året. Just den här novembern har jag en dotter som vill smaka på allt som finns i naturen. Dricka vattenpölar, äta skrumpna bär, tugga på snöslask. Tänk om det hade varit sommar nu. Då hade jag bara kunnat sätta henne i en blåbärsbuske.

måndag 16 november 2009

Energivaccin

Ni är jag lite trött på att skriva om svininfluensa och DDR . Jag är också trött på vädret som rent ut sagt är miserabelt här i Uppsala. Man trodde inte det kunde bli deppigare men det kunde det. Här får ni lite sommarbilder som inspiration, det är det enda jag vill ha just nu. Jag tror att det får bli min mission den närmaste veckan här i bloggen. Att bidra med lite färg och förströelse.

Varför....

... kan man inte...

... bara hoppa fram i tiden...
... en fem månader sådär...

... så man slapp blöta vantar, magsjuka, isdugg och framför allt mörker?

söndag 15 november 2009

Förresten...

... kan berätta att jag helt oväntat lyckades boka tid för vaccinering åt oss på nätet idag. Det var vårdcentralen som jag försökte köa till i fredags som hade lagt upp ett bokninssystem online istället för att slippa kön. På torsdag gäller det, hoppas jag. Återkommer om saken när jag vet om det är sant att jag faktiskt KOMMER att slippa köa halva natten!

Och angående mitt inlägg häromdagen, om att de privata vårdföretagen är de enda som vaccinerar här, läs denna mycket intressanta artikel av Staffan Wollters i UNT.

Hysteri

Dagens inlägg i min vaccinföljetong får handla om media. För om någon skött svininfluensan dåligt förutom vissa kommunalpolitiker så är det tidningarna. Framför allt kvällstidningarna. Titta på det här. Vidrigt, snaskigt, onödigt. Stackars familjen som förlorat sin son, men i sammanhanget skapar det en hysteri kring svininfluensan som inte är rimlig. I proportion till hur många som dör i vanlig influensa varje år, och i andra sjukdomar också förresten, är det helt absurt. Eller rubriker som denna och denna. Det spär på allmänhetens oro och stress till orimliga mått och får oss att bete oss på ett sätt som man aldrig annars skulle göra. Fullt friska, vuxna människor som använder sin styrka, sitt namn eller sin position för att få gå före barn, och riktigt sjuka, i vaccinationskön. Hysterisk oro och försiktighetsåtgärder bortom all måttlighet.
Det är befriande och lättande att läsa till exempel sjukvårdsrådgivningens hemsida:

De flesta som har blivit sjuka har haft en lindrig sjukdom. Mindre än 10 procent av de sjuka har behövt sjukhusvård, så är det också vid vanlig influensa. De som blivit allvarligt sjuka har för det mesta haft någon underliggande långvarig sjukdom, men vissa har varit tidigare friska yngre personer. Det har också inträffat dödsfall, men inte fler än vid vanliga influensaepidemier.

Pandemi betyder att det är en epidemi som har spridit sig till stora delar av världen, och att man kan förvänta sig att den sprids till många människor. Sjukdomen ger däremot inte allvarligare symtom än vanlig influensa.

Anledningen att vaccinera sig är alltså främst att skydda de som av olika skäl inte kan vaccinera sig, till exempel cancersjuka eller personer med allergi mot något av de ämnen som finns i sprutan. Då är det väl i och för sig bra att folk rusar till vaccinationsbyråerna. Men det är ändå inte rimligt med de ödesmättade grepp som används i nyhetsrapporteringen. Jag hoppas att det kommer en debatt om detta efteråt. Och är tills vidare rätt nöjd att det inte är jag som skrivit de ödesmättade artiklarna.

fredag 13 november 2009

Fortsatt jakt

Jakten på vaccin utan förnedring forsätter. Imorse stod jag i en kö, i tio minuter. En liten (privat såklart) vårdcentral i ett industriområde hade visst hundra doser att dela ut. Köade för kölapp, när jag kom dit en tjugo minuter innan de öppnade så var jag kanske nummer hundra i kön så tänkte att jag hade en chans. De öppnade. Kön rörde sig en, två, tre, fem meter. Sen var doserna slut. Ut genom dörren kom en sköterska som panikslaget försökte värja sig från alla arga småbarnsföräldrars frågor. Kollar ni verkligen att alla tillhör de prioriterade grupperna? Nej, det kan vi inte det går inte... men jag tror att de flesta som fick nog var barnfamiljer... När ska man vara här egentligen för att få en lapp? Ja vissa var här redan två timmar innan...
- Hur ska en småbarnsförälder hinna gå upp i ottan och stå i en kö?
- Hur kan alla dessa buffelmänniskor som inte tillhör de prioriterade grupperna bara tränga sig sådär? Det är så lågt, så dåligt. Jag kan tänka mig att avstå vaccination bara Matilda får en.
- Hur kan kommunen se alla som står och fryser utanför de få ställen som erbjuder vaccin och inte ingripa? Se till att alla kan gå till sin egen vårdcentral och boka tid för vaccinering NU. Det kommer ju mer vaccin i nästa vecka, allt skulle gå så mycket smidigare.
Jag är argare än argast över detta, särskilt som jag nu hört att det absolut inte ser ut så här i alla kommuner. Jag vill inte känna mig som en oansvarig förälder bara för att jag inte står och köar en halv natt i minusgrader.

Det här är en förresten en blogg-följetong som kommer att fortsätta tills jag vet var det slutar.

Man kanske skulle göra så här?

torsdag 12 november 2009

Skrivmusik

Inte heller i dag lyckades jag få någon vaccination. Funderade på att ställa mig i kön i ottan men lät bli efter en ovanligt orolig natt med flera gråtattacker från Matilda. Och tur var väl det, för tydligen gick kön runt halva stan imorse och de som fick nummerlappar var de som köat sedan halv sex på morgonen. Det är sjukt.
Iallafall, nu är det meningen att jag ska skriva ett matreportage och jag famlar i lusten efter inspiration som inte riktigt vill infinna sig. Om En halvtimme ska tio tioåringar laga nyttiga mellanmål nere i studioköket tillsammans med Liselotte Forslin och en fotograf från Upsala Nya, så det blir väl att dra på sig hörlurarna då. Jag har samlat ihop till en lång spotifylista med lugn musik att skriva till. Och den tänkte jag bjuda på här. Ni som vet att ni gillar ungefär sånt som jag gillar, varsågoda!


ps. Jag har förresten två invites liggande, om det finns någon som är sugen på Spotify men fortfarande inte har det? ds.

onsdag 11 november 2009

Om vaccinationen

Jag vet inte om ni som inte bor i Uppsala har det likadant men här är det rena krigstillståndet just nu. Jag talar förstås om massvaccineringen mot svininfleunsa. Har precis lagt på luren efter att ha pratat med vår bvc-sköterska som var mycket upprörd. Vårdcentralen där hon jobbar, en kommunal sådan, hade gjort i ordning en hel våning på sjukhuset för att kunna ta emot alla som ville vaccinera sig. Men eftersom den som vaccinerar får ett tillskott i kassan på 75 kronor per dos så har vår borgerliga kommun beslutat att de pengarna ska tillfalla - de privata vårdalternativen. De kommunala får bara vaccinera riskgrupper (vilket de med dagens vaccinbrist knappt klarar). Officiellt är det för att de kommunala vårdcentralerna ska koncentrera sig på den övriga vården. Men det kan väl vem som helst se att det funkar bättre i precis alla andra städer än Uppsala, där man kan få en spruta på sin vårdcentral?
Därför var det klockan sju i morse flera hundra meter kö till vaccinationsbyrån medan Samariterhemmets vårdcentral bara får svara i telefon och avfärda alla som ringer. Det är ju helt absurt. Borde man inte prioritera att alla blir vaccinerade istället för att i varje försöka få politiska (minus)poäng? I och för sig, politikerna här i Uppsala har ju sitt på det torra, de har ju redan gått före i vaccinationskön och skapat riksnyheter av det. Såna prioriteringar sänder ju verkligen rätt signaler när man egentligen borde lugna ner befolkningen, eller?
Läs gärna här om dagens vaccinationskö. Jag vet inte när vi ska lyckas ta den där sprutan. Men jag vet att jag inte tänker ryckas med i galenskapen och sitta utanför vaccinationsbyrån i en sovsäck på en liten stol klockan fem på morgonen.

måndag 9 november 2009

Visning avklarad

Var på visningsmöte för det stora tidningsprojekt jag just nu är redaktör för. Och de var nöjda! Känner mig så glad, för ämnet är stort och komplicerat och det har varit miljoner turer under de månader jag jobbat. Två veckor till utgivning, känner mig så spänd...
Belönade mig iallafall med att nära min efter detta inte så hemliga last: en ny chick-lit av Marian Keyes.


Köpte en novellsamling också som alibi, av Miranda July: "Ingen hör hemma här mer än du. Men vet ju vilken jag kommer att läsa först.

Här serveras en bit kultur

På restaurang Messob i Uppsala är man mer än vanligt måna om maten. De vill gärna bjuda sina gäster på en god bit etiopisk-eritreansk kultur också.
Publicerades i UNT i november 2009

Av: Johanna Stenius
Foto: Pernilla Sjöholm


lördag 7 november 2009

Lördagsläsning

Skönt med helg! Och roligt med lördag när mitt reportage om ostalgi publicerades som lördagsläsning i Upsala Nya Tidning. Läs reportaget på nätet här. På måndag är det 20 år sedan muren föll.

fredag 6 november 2009

Lilla vagnen

I min senaste krönika kan ni läsa om livet som småbarnsförälder i mataffären. Bilden här ovan är ett verklighetsexempel på mig och Matilda på Konsum. Notera min inte helt avslappnade min efter att Matilda just har knäat en äldre dam med rollator och insisterat på att vi ska köpa risgrynsgrötkorvar. Klicka här för att läsa krönikan! Bilden är tagen av min mamma.

torsdag 5 november 2009

Segt

I dag är dagen då jag inte får ändan ur. Suck , att det ska vara så svårt ibland. Kanske beror på att jag är ensam på kontoret? De mest exalterande som hänt på hela dagen var när det kom ett bud från Findus. Då är man illa ute.

Detta gör jag idag:

- Resereportage från New York
- Redigerar bröllopsbilder
- Skriver boksynopsis
- Dumsurfar.

Ge mig arbetsmoral, någon?

Det här är inspirationsälvan som alltid hänger ovanför mitt skrivbord. Kan inte påstå att hon är så värst hjälpsam idag. Den är gjord av min barndomsbästis lillasyster Liselotte Eriksson och jag tror inte att hon vet att jag har en. Fin är den iallafall, tycker jag.

tisdag 3 november 2009

Ostalgi

I dag har jag skrivit ett roligt resereportage om forna östtyskland. Det handlar om ostalgi, alltså öst-nostalgi. Ett område som passar mig perfekt, jag är ju så himla fascinerad av just den delen av vår nutidshistoria.

En tur i en Trabant kanske? Jag har testat! De är inte lättkörda men det var definitivt roligt. Jag körde till Erich Honeckers gamla hus. Där åt jag äppelpaj, det kallar jag ostalgi. Man kunde få övernatta i hans säng också, men det var jag inte så sugen på.

måndag 2 november 2009

Papper papper papper

Efter en långhelg med bland annat en trevlig resa till Norsholm bakom mig är jag nu på kontoret och stirrar på en hög med kvitton, fakturor, anteckningar, pärmar, försäkringskasseblanketter, foton... eller ja,, hör kanske är en underdrift. En driva skulle jag nog vilja kalla det. Baksidan med egenföretagandet: pappersarbete. Utan min revisor skulle jag nog gå under och drunkna någonstans i skatteverkets katakomber. det är på gränsen att jag klarar att ens ha en revisor, så illa är det. Om en månad kommer slutskattebeskedet och för mig är det likvärdigt med att köpa en trisslott. Har ingen aning om vad det kommer att stå, noll eller minus eller jackpot. Hoppas förstås på jackpot, som det blir ungefär vart fjärde år eller så. Förra året blev det en krona minus.
Pappersarbete alltså. Jag blir så stressad, det känns som förlorad tid när man sitter där och river upp kuvert. Tur att jag inte valde att bli arkivarie!