tisdag 29 december 2009

00-talets 99 låtar

Okej, jag har jobbat med den i veckor och här är den nu! Min lista över 00-talets bästa låtar, utan rangordning. Eller snarare en lista över de som betytt något för mig, kanske det inte alltid är detsamma som de allra bästa. Jag har struntat i regeln "bara en låt per artist" men har försökt begränsa mig till max två. Dessutom finns det med några covers och en remix. Och att jag kommer ångra mig med låtarna så fort jag postat detta. Men så är det ju bara 99 låtar på min lista också!

Här hittar ni allt som fanns på Spotify på min lista. De låtar som inte fick plats är dessa, som absolut inte får glömmas:

The Shins – Young pilgrims (lyssna här)
Iron and wine – woman king (lyssna här)
Godspeed you ! black emperor – Sleep (lyssna på första halvan här, låten är så himla lång)
Ryan Adams – AMY (lyssna här)
David Sandström –Let the song begin (har inte lyckats hitta den på nätet...)

Och resten av listan:

Peter Bjorn And John – Young Folks
The Knife – You Take My Breath Away
Antony & The Johnsons – You Are My Sister
Kleerup & Robyn – With Every Heartbeat (Feat. Robyn)
Stereo Total – Wir Tanzen im 4-eck
Chicks On Speed – We Don't Play Guitars (Album Version)
Tegan And Sara – Walking With A Ghost
The Soundtrack of Our Lives – Tonight
Le Tigre – TKO
First Floor Power – Time Time
Taken By Trees – Tidens Gång
Salem – This Is Who I Am
PJ Harvey – This Is Love
Charlotte Gainsbourg – The Songs That We Sing
Hell On Wheels – The Soda
Rufus Wainwright – The One You Love
Damien Rice – The Blower's Daughter
Franz Ferdinand – Take Me Out
The Postal Service – Such Great Heights
Doktor Kosmos – Stoppa Valfriheten
The Raconteurs – Steady, As She Goes
The Shins – So Says I
bob hund – Skall Du Hänga Med? Nä!!
The Soundtrack of Our Lives – Sister Surround
Badly Drawn Boy – Silent Sigh
Broder Daniel – Shoreline
Miss Universum – Shopaholic
The Decemberists – Shankill Butchers
The White Stripes – Seven Nation Army
Silverbullit – Run
Salem – Roxy
The Shins – Red Rabbits
Doktor Kosmos – På Låtsas Och På Riktigt
Johnossi – Press Hold
M.I.A. – Paper Planes
Gogol Bordello – Not A Crime
Queens Of The Stone Age – No One Knows
The Dead Brothers – Mustapha
The Knife – Marble House
The Polyphonic Spree – Lithium
CSS – Let's Make Love And Listen To Death From Above - Diplo Remix
Jenny Wilson – Let My Shoes Lead Me Forward
Thievery Corporation – Lebanese Blonde
The Strokes – Last Nite
Amadou & Mariam – La Réalité
Håkan Hellström – Känn Ingen Sorg För Mig Göteborg
Fever Ray – Keep The Streets Empty For Me
Silverbullit – Joy
Teitur – Josephine
The xx – Infinity
Zero 7 – In The Waiting Line
Björk – I've Seen It All
Belle and Sebastian – I'm A Cuckoo
Kings Of Convenience – I'd Rather Dance With You
The Magnetic Fields – I Thought You Were My Boyfriend
The Slits – I Heard It Through The Grapevine
Arctic Monkeys – I Bet You Look Good On The Dancefloor (Album)
Johnny Cash – Hurt
Ane Brun – Humming One Of Your Songs
Stereo Total – Holiday Inn
Björk – Hidden Place
José González – Heartbeats
Lily Allen – He Wasn't There
Hell On Wheels – Having Ones Luggage Labelled
The Hives – Hate To Say I Told You So
Clinic – Harmony
Dungen – Har Du Vart I Stockholm?
Death In Vegas – Hands Around My Throat - D.I.V.
Bright Eyes – Haligh, Haligh, a Lie, Haligh
Lily Allen – Fuck You
Peaches – Fuck The Pain Away
The Decemberists – From My Own True Love (Lost At Sea)
Queens Of The Stone Age – First It Giveth
Bright Eyes – First Day Of My Life
Johnossi – Execution Song
Fint Tillsammans – En Världsomsegling
Håkan Hellström – En Vän Med En Bil
The Flaming Lips – Do You Realize??
Architecture In Helsinki – Do The Whirlwind
Ladytron – Destroy Everything You Touch
Le Tigre – Deceptacon (DFA Remix)
Yeah Yeah Yeahs – Date With The Night
The xx – Crystalised
Timo Räisänen – Creep
Air – Cemetary Party
Nouvelle vague – Just can´t get enough
The Kills – Black Rooster
The Moldy Peaches – Anyone Else But You
The Dead Brothers – Am I To Be The One
Franz Ferdinand – 40 ft
Feist – 1234
Tom Malmquist – The mighty one
Cat Power – (I Can’t Get No) Satisfaction
Johnny Cash – Personal Jesus

Gott nytt år!


ps. Kanske är ändå Godspeed you ! Black emperor-låten Sleep min absoluta favorit. Eller jag vet inte. ds.

fredag 18 december 2009

Taken by trees


I går cyklade jag genom snöfallet och kylan.


Jag mötte den här fina vännen som kom med en påse juklappar.


Vi promenerade hit, till Uppsala Konsert och Kongress.


För att se den här tjejen sjunga.


Taken by trees, alltså. Hon hade med sig ett band också.


Konserten var visuellt vacker och musiken var svävande och fin, även om scenframträdanden kanske inte är den här musikens främsta styrka. Vi satt längst fram och fick chansen att se de många olika roliga instrument som användes.


I bakgrunden gick filmer från Pakistan runt, runt.

torsdag 17 december 2009

Min nya kollega


Vi har en tillfällig gästarbetare här på kontoret just nu. Hon kommer från Lindex och hjälper Pernilla och Kerstin med lite modejobb. Oss andra skrämmer hon mest slag på hela tiden. När men ser henne i ögonvrån, eller står precis framför och märker hur lång och bredaxlad hon är. Eller, värst av allt, när det är mörkt och hon ser alldeles levande ut.


Ska vi ta en fikapaus tillsammans?


Varför så sorgsen? Snart får du flytta tillbaka till Lindex. Hoppas jag.

söndag 13 december 2009

MIn konstigaste konsert?

Som jag tidigare har skrivit i en krönika så är The Sountrack of our lives ett av mina bästa svenska band, kanske det bästa. Såg dem första gången precis när de hade släppt "Welcome to the infant freebase", på sedan många år nedlagda Gino 1996. En magisk upplevelse när Ebbot klättrade i ställningen ovanför scenen. De var förband till Souls så vitt jag minns men var fantastiskt mycket bättre än själva huvudakten (och då var ju ändå Souls rätt så bra!).
Sedan dess har jag sett TSOOL fler gånger än jag kan komma i håg. På festivaler, studentkårer, klubbar och flera gånger tidigare på Katalin där jag alltså var igår.
Men det här var första gången jag inte kände mig helt såld. allt var som vanligt, i alla fall nästan. I publiken: 90 procent män över 30, en handfull trendiga, nyfrälsta 20-25-åringar med flätor i håret, fyra-fem skivaffärsägare och en massa musiker. På scenen: Eboot i kaftan och halsduk, Martin Hederoos vid keyboarden, Mattias Bärjed helt galen och så vidare. Men konserten... nja. Jag förstår faktiskt inte varför de valde att spela på Katalin dagen efter en spelning i Madrid som dessutom hade förgåtts av tre andra spelningar dagarna efter varandra runtom i Spanien. Tröttare musiker får man leta efter. Jag tror att jag såg Ebbots ögon en enda gång under hela konserten, han var så svullen i ansiktet. Flera gånger var de inte alls överens om vilka låtar de skulle spela och en gång började han till och med sjunga på fel låt (Mantra slider) fast introt var helt övertydligt en annan (Sister surround). På slutet verkade hela bandet inte vilja göra något annat än gå hem och sova och det avrundades med att Ebbot ensam vacklade upp på scenen och förgäves försökte ropa upp Martin Hederoos för att spela en låt till för ett akustiskt nummer. Han kom inte. Ebbot gav högtalaren till en gubbe i publiken som sa "sög något om klimatet" och Ebbot pratade om att "det nog inte är så farligt". Basisten Kalle Gustafsson Jerneholm kom ut och ställde sig i publiken och drack Ramlösa. Till slut kom gitarristen Ian Persson, upp på scenen, han hade redan hunnit byta scentröjan mot en proper randig pullover. De körde en trött låt från nya skivan på bara sång och enkel gitarr innan de vinglade av scenen.
Näe. det var nog inte min bästa TSOOL-konsert. Men definitivt den konstigaste!

fredag 11 december 2009

Lucia

I dag var det luciafirande på förskolan. I stort och smått var det en upplevelse för både mig, Martin och vår Matilda som storögt stirrade sig igenom hela konserten iklädd lucialinne, glitter och myror i blöjan så att en fröken fick sitta bredvid henne hela tiden. Det var fint, jag blev rörd och filmade som en mamma ska. Hon ser så liten ut på förskolan, där hon är definitivt yngst. Hemma ser hon redan så stor ut men man glömmer lätt hur mycket vi har framför oss. Tänk att hon ska bli så där som fem- och sexåringarna som läste verser och sprang med tomtebloss. Tänk.

onsdag 9 december 2009

Tunn hud

En sak som är ganska typiskt för mig och hur folk upppfattar mig (tror jag) är att jag har ganska tunn hud. Jag har mycket svårt att dölja mina känslor, vare sig det är glädje eller sorg. För det mesta tycker jag att det ändå är en fördel att vara sådan, har altid haft svårt för putsade fasader och onaturlig glättighet. Ibland är det lite jobbigt, till exempel då jag ska på viktiga möten och inte känner mig på topp.
När Matilda var nyfödd och jag var alldeles vilsen med vem jag var och hur jag var som mamma så tänkte jag så mycket. Jag har nog aldrig letat så mycket information i hela mitt liv som då. Det var som om alla nerver satt på utsidan av kroppen och alla impulser bara sögs in i mig. Fick jag beröm för att jag var en bra mamma blev jag helt salig och fick jag sneda blickar eller kommentarer i stil med "jaha, du ammar inte, hur mår Matilda av det då?" kunde sänka mig i flera dagar trots att det kanske inte ens var illa menat.
Just nu har Matilda en period när hon knuffar andra barn lite. Direkt har jag kommit att ifrågasätta mig själv och undrar om det är mitt fel. Jag söker information överallt, funderar över metoder att bemöta hennes beteende, försöker prata lite med henne om att vara snäll utan att göra för stor sak av det. Intellektuellt vet jag att det är rätt sak att göra. Men känslomässigt blir jag ett virrvarr iallafall. Som alltid när något som är riktigt viktigt för mig ställs lite på ända.
Jag skulle vilja säga till alla tunnhudade föräldrar därute att det är okej att vara just sådan, det är okej att undra om man gör rätt eller fel och det är okej att vara ledsen, man är inte en dålig förälder för det. Snarare tvärtom, hoppas jag.
Vet inte riktigt vad jag vill säga med det här. Men skickar iallafall en tanke till mina kära kumpaner i föräldraskap, ni vet vilka ni är. Är så glad att ni finns!

tisdag 8 december 2009

Lugnt

Så här inför årsslut och jul kan det vara på två sätt i mitt jobb: jättestressigt eller jättelugnt. Förra året var det jättestressigt. Jag hade massa lämningar att klara av och dessutom inhopp på UNT under julen. I år är det jättelugnt. De där sista uppdragen innan jul har helt enkelt inte kommit in, kan det bero på finanskrisen eller att jag tidigare varit så upptagen att jag inte hunnit leta nya uppdrag? Svårt att veta, men nu sitter jag iallafall här med ganska mycket tid oplanerad. Känns konstigt. Försöker att inte stressa upp mig, åren har ju lärt mig att det alltid löser sig. Redigerar bilder, kompletterar redan lämnade jobb, äter lunch med mina kollegor. Sånt jag aldrig har tillräckligt med tid för annars. Letar inspiration och hittar den till exempel hos Rice och deras fantastiska inredningsdetaljer. Har precis bestämt mig för att köpa en helt fantastisk ljusstake som jag längtat efter ett tag nu. Nu behövs bara ett nytt kök, ett nytt badrum och nya tapeter och garderober i sovrummet så är lägenheten perfekt. "Många bäckar små blir en stor å", eller hur!

måndag 7 december 2009

Advent igen

Ni får ursäkta mitt dåliga uppdaterande men jag har väl inte riktigt varit i form kanske. Nu ska det blir bättring, som jag alltid tänker. Kan ju så länge frestamed min senaste krönika, som handlar om pendling, här.

I fredags var jag i Umeå, förresten. En heldag på Scandic med intervjuer och möten. dagen avslutades med en liten shoppingrunda där jag bjöd mig själv på örhängen, hlaband och fina papper. Fina papper, det är som porr för en klipp- och klistrare som mig. Älskar mönster, gamla bilder, roliga pennor! Origamipapper och 50-talsjulkort blev det den här gången.

måndag 30 november 2009

Advent

Nu är det snart jul! Det har jag och Pernilla firat med att göra reportage om ett julbord i Skokloster. Här är en bild på mig när jag jobbar intensivt med att få med alla detaljer. Säger då det. Vissa rapporterar från olyckor och världshändelser. Jag skriver julbord!

(Pernilla Sjöholm tog bilden)

fredag 27 november 2009

Fikapaus

Nej hörni, nu tar vi fikapaus och sen helg och hoppas på bättre disciplin och tekniska resultat nästa vecka. Själv ska jag jobba lite i helgen, besöka ett julbord i Skokloster. Men det känns ok, betyder bara att jag kan ta det desto lugnare idag. Ska ta med Matilda på hennes livs första frisörbesök, bävar och ser fram emot det på samma gång. Hon har ju väldigt mycket, väldigt lockigt och väldigt tovigt hår som hon avskyr att man lägger minsta finger på. Återkommer med resultatet!
Till fikat i dag läser jag förresten min kära vän och krönikepartner Pers fina text om ensamkommande flytingbarn. Klicka här för att läsa du med!

tisdag 24 november 2009

Skit-teknik!

Aaaargh, är det en lag att man måste vara matteanalfabet och teknikblind för att få vara journalist?!? Jag blir så trött på att det alltid är samma scenario när jag ska fixa något nytt. Det blir alltid, alltid så att jag köpt fel version, satt ihop på fel sätt, räknat fel eller vad det nu kan vara.
Som när jag köper tavelramar och råkar trampa på dem så att glaset spricker innan jag ens hunnit innanför dörren till det rum där de ska hänga. Det har inte hänt en gång, eller två-tre. Det har hänt så många gånger att jag tappat räkningen.
Eller när jag ska räkna ut något till en artikel, till exempel hur stor en ökning är i procent. Slutar alltid med att jag får ringa Martin eller mamma och fråga.
Eller som förmiddagen i dag, som var kantad av tekniska missöden. Har registrerat ett domännamn nyligen, www.johannastenius.se. Mycket nöjd med mig själv gick jag in på företagets hemsida för att börja fixa med adressen. Bara för att upptäcka att hela deras webbverktyg är baserat på att man ska ha Internet Explorer av en ganska sen version. Som inte finns för Mac, visade det sig. Jag kan alltså inte administrera min nya hemsida överhuvudtaget på jobbet. Vet inte om detta är något jag borde fattat eller om jag ska vara arg på företaget i fråga?
Nästa sak som hände var att jag försökte flytta bloggen till min nya adress och alla kommentarer jag någonsin fått försvann. Inte lyckades jag med flytten heller.
Slutligen kom ett mejl som grädden på moset, om att flera bilder jag skickat till ett jobb var oskarpa. Gick in på en hemsida för att leta lite nya pressbilder. Sidan låg nere, såklart. Sen hängde sig Internet.
Teknikskit!

måndag 23 november 2009

I dagens DI

Den som köper Dagens Industri idag kan inuti den hitta tidningsbilagan jag jobbat så hårt med som redaktör: "Jämställdhet - en tidning om nyttan och vikten av en långsiktig och hållbar jämställdhetsintegrering".
Jag är så stolt! Har skrivit alla artiklar, administrerat alla fotograferinagr som jag inte själv har gjort, skickat tusen åter tusen mejl och läst tusen åter tusen rapporter och forskningsartiklar för att förstå hela sammanhanget. Tycker att resultatet visar det!

söndag 22 november 2009

Vaccinerade

Okej, finally: hela familjen är vaccinerad!
Vi hade egentligen tid i tisdags men de ringde och hade inte fått något vaccin så vi blev flyttade till helgen. I dag var vi där och det var över på typ tre sekunder. Känns lite overkligt så mycket jag har kämpat. Om tre veckor får Matilda sin andra dos och sen sa det väl vara klart, eller? Därmed inte sagt att jag inte är arg över hur hela den här pandemin hanteras. Kommer säkert återkomma till detta.

fredag 20 november 2009

En flygande gris

Min senaste krönika handlar om konsertupplevelser. Att flyga på musik, helt enkelt. En bra konsert kan väcka helt okända känslor till liv. Jag har varit på många, många festivaler och konserter i mitt liv men bara några få har gett den där magiska upplevelsen. Läs krönikan här.

The Soundtrack of our lives på Katalin i Uppsala, förrförra gången.


Inne i flowet. Man i publiken på minifestivalen Strummer camp i Manchester, sommaren 2007.

torsdag 19 november 2009

F'låt redaktörn

Den här veckan är jag efter med allt. Jag avskyr att lämna så sent att jag får panikmejl från redaktionerna och den här veckan har det hänt. Måste göra något åt situationen men evigt vabande, sömnbrist, tvåårstrots och allmän ledsnad har gjort det svårt att orka precis de här dagarna. Förlåt, alla mina kära uppdragsgivare. Jag tror på bättring, bättring redan i eftermiddag. Ser trots allt lite blå himmel mellan molnen därute i dag och den tunga dimman har lättat. I dagens UNT kan ni hitta ett reportage som jag och Pernilla gjort om en etiopisk restaurang här i stan. Klicka här för att läsa.
En annan bonus i dag som dämpade tröttheten lite var att jag fick lite nyårssupé till lunch. Händer bara på mitt kontor!

onsdag 18 november 2009

Då och nu


Då...

.. och nu.

Hur gick det till egentligen? Varje år glömmer man, varje år. Sommarens ärofyllda beslut att sluta åka på onödiga solresor för miljöns skull flyger snart all världens väg. Vi tittar på resor till Thailand, Marocko, Tunisien och drömmer, fast kassan är skral.
Den här novembern är snäppet värre än förra året. Just den här novembern har jag en dotter som vill smaka på allt som finns i naturen. Dricka vattenpölar, äta skrumpna bär, tugga på snöslask. Tänk om det hade varit sommar nu. Då hade jag bara kunnat sätta henne i en blåbärsbuske.

måndag 16 november 2009

Energivaccin

Ni är jag lite trött på att skriva om svininfluensa och DDR . Jag är också trött på vädret som rent ut sagt är miserabelt här i Uppsala. Man trodde inte det kunde bli deppigare men det kunde det. Här får ni lite sommarbilder som inspiration, det är det enda jag vill ha just nu. Jag tror att det får bli min mission den närmaste veckan här i bloggen. Att bidra med lite färg och förströelse.

Varför....

... kan man inte...

... bara hoppa fram i tiden...
... en fem månader sådär...

... så man slapp blöta vantar, magsjuka, isdugg och framför allt mörker?

söndag 15 november 2009

Förresten...

... kan berätta att jag helt oväntat lyckades boka tid för vaccinering åt oss på nätet idag. Det var vårdcentralen som jag försökte köa till i fredags som hade lagt upp ett bokninssystem online istället för att slippa kön. På torsdag gäller det, hoppas jag. Återkommer om saken när jag vet om det är sant att jag faktiskt KOMMER att slippa köa halva natten!

Och angående mitt inlägg häromdagen, om att de privata vårdföretagen är de enda som vaccinerar här, läs denna mycket intressanta artikel av Staffan Wollters i UNT.

Hysteri

Dagens inlägg i min vaccinföljetong får handla om media. För om någon skött svininfluensan dåligt förutom vissa kommunalpolitiker så är det tidningarna. Framför allt kvällstidningarna. Titta på det här. Vidrigt, snaskigt, onödigt. Stackars familjen som förlorat sin son, men i sammanhanget skapar det en hysteri kring svininfluensan som inte är rimlig. I proportion till hur många som dör i vanlig influensa varje år, och i andra sjukdomar också förresten, är det helt absurt. Eller rubriker som denna och denna. Det spär på allmänhetens oro och stress till orimliga mått och får oss att bete oss på ett sätt som man aldrig annars skulle göra. Fullt friska, vuxna människor som använder sin styrka, sitt namn eller sin position för att få gå före barn, och riktigt sjuka, i vaccinationskön. Hysterisk oro och försiktighetsåtgärder bortom all måttlighet.
Det är befriande och lättande att läsa till exempel sjukvårdsrådgivningens hemsida:

De flesta som har blivit sjuka har haft en lindrig sjukdom. Mindre än 10 procent av de sjuka har behövt sjukhusvård, så är det också vid vanlig influensa. De som blivit allvarligt sjuka har för det mesta haft någon underliggande långvarig sjukdom, men vissa har varit tidigare friska yngre personer. Det har också inträffat dödsfall, men inte fler än vid vanliga influensaepidemier.

Pandemi betyder att det är en epidemi som har spridit sig till stora delar av världen, och att man kan förvänta sig att den sprids till många människor. Sjukdomen ger däremot inte allvarligare symtom än vanlig influensa.

Anledningen att vaccinera sig är alltså främst att skydda de som av olika skäl inte kan vaccinera sig, till exempel cancersjuka eller personer med allergi mot något av de ämnen som finns i sprutan. Då är det väl i och för sig bra att folk rusar till vaccinationsbyråerna. Men det är ändå inte rimligt med de ödesmättade grepp som används i nyhetsrapporteringen. Jag hoppas att det kommer en debatt om detta efteråt. Och är tills vidare rätt nöjd att det inte är jag som skrivit de ödesmättade artiklarna.

fredag 13 november 2009

Fortsatt jakt

Jakten på vaccin utan förnedring forsätter. Imorse stod jag i en kö, i tio minuter. En liten (privat såklart) vårdcentral i ett industriområde hade visst hundra doser att dela ut. Köade för kölapp, när jag kom dit en tjugo minuter innan de öppnade så var jag kanske nummer hundra i kön så tänkte att jag hade en chans. De öppnade. Kön rörde sig en, två, tre, fem meter. Sen var doserna slut. Ut genom dörren kom en sköterska som panikslaget försökte värja sig från alla arga småbarnsföräldrars frågor. Kollar ni verkligen att alla tillhör de prioriterade grupperna? Nej, det kan vi inte det går inte... men jag tror att de flesta som fick nog var barnfamiljer... När ska man vara här egentligen för att få en lapp? Ja vissa var här redan två timmar innan...
- Hur ska en småbarnsförälder hinna gå upp i ottan och stå i en kö?
- Hur kan alla dessa buffelmänniskor som inte tillhör de prioriterade grupperna bara tränga sig sådär? Det är så lågt, så dåligt. Jag kan tänka mig att avstå vaccination bara Matilda får en.
- Hur kan kommunen se alla som står och fryser utanför de få ställen som erbjuder vaccin och inte ingripa? Se till att alla kan gå till sin egen vårdcentral och boka tid för vaccinering NU. Det kommer ju mer vaccin i nästa vecka, allt skulle gå så mycket smidigare.
Jag är argare än argast över detta, särskilt som jag nu hört att det absolut inte ser ut så här i alla kommuner. Jag vill inte känna mig som en oansvarig förälder bara för att jag inte står och köar en halv natt i minusgrader.

Det här är en förresten en blogg-följetong som kommer att fortsätta tills jag vet var det slutar.

Man kanske skulle göra så här?

torsdag 12 november 2009

Skrivmusik

Inte heller i dag lyckades jag få någon vaccination. Funderade på att ställa mig i kön i ottan men lät bli efter en ovanligt orolig natt med flera gråtattacker från Matilda. Och tur var väl det, för tydligen gick kön runt halva stan imorse och de som fick nummerlappar var de som köat sedan halv sex på morgonen. Det är sjukt.
Iallafall, nu är det meningen att jag ska skriva ett matreportage och jag famlar i lusten efter inspiration som inte riktigt vill infinna sig. Om En halvtimme ska tio tioåringar laga nyttiga mellanmål nere i studioköket tillsammans med Liselotte Forslin och en fotograf från Upsala Nya, så det blir väl att dra på sig hörlurarna då. Jag har samlat ihop till en lång spotifylista med lugn musik att skriva till. Och den tänkte jag bjuda på här. Ni som vet att ni gillar ungefär sånt som jag gillar, varsågoda!


ps. Jag har förresten två invites liggande, om det finns någon som är sugen på Spotify men fortfarande inte har det? ds.

onsdag 11 november 2009

Om vaccinationen

Jag vet inte om ni som inte bor i Uppsala har det likadant men här är det rena krigstillståndet just nu. Jag talar förstås om massvaccineringen mot svininfleunsa. Har precis lagt på luren efter att ha pratat med vår bvc-sköterska som var mycket upprörd. Vårdcentralen där hon jobbar, en kommunal sådan, hade gjort i ordning en hel våning på sjukhuset för att kunna ta emot alla som ville vaccinera sig. Men eftersom den som vaccinerar får ett tillskott i kassan på 75 kronor per dos så har vår borgerliga kommun beslutat att de pengarna ska tillfalla - de privata vårdalternativen. De kommunala får bara vaccinera riskgrupper (vilket de med dagens vaccinbrist knappt klarar). Officiellt är det för att de kommunala vårdcentralerna ska koncentrera sig på den övriga vården. Men det kan väl vem som helst se att det funkar bättre i precis alla andra städer än Uppsala, där man kan få en spruta på sin vårdcentral?
Därför var det klockan sju i morse flera hundra meter kö till vaccinationsbyrån medan Samariterhemmets vårdcentral bara får svara i telefon och avfärda alla som ringer. Det är ju helt absurt. Borde man inte prioritera att alla blir vaccinerade istället för att i varje försöka få politiska (minus)poäng? I och för sig, politikerna här i Uppsala har ju sitt på det torra, de har ju redan gått före i vaccinationskön och skapat riksnyheter av det. Såna prioriteringar sänder ju verkligen rätt signaler när man egentligen borde lugna ner befolkningen, eller?
Läs gärna här om dagens vaccinationskö. Jag vet inte när vi ska lyckas ta den där sprutan. Men jag vet att jag inte tänker ryckas med i galenskapen och sitta utanför vaccinationsbyrån i en sovsäck på en liten stol klockan fem på morgonen.

måndag 9 november 2009

Visning avklarad

Var på visningsmöte för det stora tidningsprojekt jag just nu är redaktör för. Och de var nöjda! Känner mig så glad, för ämnet är stort och komplicerat och det har varit miljoner turer under de månader jag jobbat. Två veckor till utgivning, känner mig så spänd...
Belönade mig iallafall med att nära min efter detta inte så hemliga last: en ny chick-lit av Marian Keyes.


Köpte en novellsamling också som alibi, av Miranda July: "Ingen hör hemma här mer än du. Men vet ju vilken jag kommer att läsa först.

Här serveras en bit kultur

På restaurang Messob i Uppsala är man mer än vanligt måna om maten. De vill gärna bjuda sina gäster på en god bit etiopisk-eritreansk kultur också.
Publicerades i UNT i november 2009

Av: Johanna Stenius
Foto: Pernilla Sjöholm


lördag 7 november 2009

Lördagsläsning

Skönt med helg! Och roligt med lördag när mitt reportage om ostalgi publicerades som lördagsläsning i Upsala Nya Tidning. Läs reportaget på nätet här. På måndag är det 20 år sedan muren föll.

fredag 6 november 2009

Lilla vagnen

I min senaste krönika kan ni läsa om livet som småbarnsförälder i mataffären. Bilden här ovan är ett verklighetsexempel på mig och Matilda på Konsum. Notera min inte helt avslappnade min efter att Matilda just har knäat en äldre dam med rollator och insisterat på att vi ska köpa risgrynsgrötkorvar. Klicka här för att läsa krönikan! Bilden är tagen av min mamma.

torsdag 5 november 2009

Segt

I dag är dagen då jag inte får ändan ur. Suck , att det ska vara så svårt ibland. Kanske beror på att jag är ensam på kontoret? De mest exalterande som hänt på hela dagen var när det kom ett bud från Findus. Då är man illa ute.

Detta gör jag idag:

- Resereportage från New York
- Redigerar bröllopsbilder
- Skriver boksynopsis
- Dumsurfar.

Ge mig arbetsmoral, någon?

Det här är inspirationsälvan som alltid hänger ovanför mitt skrivbord. Kan inte påstå att hon är så värst hjälpsam idag. Den är gjord av min barndomsbästis lillasyster Liselotte Eriksson och jag tror inte att hon vet att jag har en. Fin är den iallafall, tycker jag.

tisdag 3 november 2009

Ostalgi

I dag har jag skrivit ett roligt resereportage om forna östtyskland. Det handlar om ostalgi, alltså öst-nostalgi. Ett område som passar mig perfekt, jag är ju så himla fascinerad av just den delen av vår nutidshistoria.

En tur i en Trabant kanske? Jag har testat! De är inte lättkörda men det var definitivt roligt. Jag körde till Erich Honeckers gamla hus. Där åt jag äppelpaj, det kallar jag ostalgi. Man kunde få övernatta i hans säng också, men det var jag inte så sugen på.

måndag 2 november 2009

Papper papper papper

Efter en långhelg med bland annat en trevlig resa till Norsholm bakom mig är jag nu på kontoret och stirrar på en hög med kvitton, fakturor, anteckningar, pärmar, försäkringskasseblanketter, foton... eller ja,, hör kanske är en underdrift. En driva skulle jag nog vilja kalla det. Baksidan med egenföretagandet: pappersarbete. Utan min revisor skulle jag nog gå under och drunkna någonstans i skatteverkets katakomber. det är på gränsen att jag klarar att ens ha en revisor, så illa är det. Om en månad kommer slutskattebeskedet och för mig är det likvärdigt med att köpa en trisslott. Har ingen aning om vad det kommer att stå, noll eller minus eller jackpot. Hoppas förstås på jackpot, som det blir ungefär vart fjärde år eller så. Förra året blev det en krona minus.
Pappersarbete alltså. Jag blir så stressad, det känns som förlorad tid när man sitter där och river upp kuvert. Tur att jag inte valde att bli arkivarie!

onsdag 28 oktober 2009

Stort L

Och nu har jag LÄMNAT med stort L. Materialet till tidningsbilagan som jag jobbat med i veckor, veckor, veckor har flugit från min dator till layoutens. Känns helt sjukt och nu väntar jag bara på ett dramatiskt efterspel, det måste ju bara komma. Ändringar, mer bildletning, strykningar, annonser... Nej, det är nog inte sista gången jag såg det materialet. Men skönt ändå. Sen ska jag skicka fakturan. Med stort F.
Bjuder på tre bilder till från New York så länge.





tisdag 27 oktober 2009

Jag tar tillbaka!

Glöm föregående inlägg. Att jobba som resejournalist är nog ändå det bästa som finns. Det inser jag när jag läser det reportage som en gymnasieelev skrev för sin skoltidning efter att ha varit här och intervjuat mig för en tid sedan och som jag hittade på nätet av en slump idag. Det är så otroligt roligt skrivet, och att det finns flera faktafel bryr jag mig inte om när jag läser formuleringar som

"En vänlig kvinna kommer ner för en vitmålad spiraltrappa och hälsar på mig, hon visar mig in i en mysig, färgglad enrumslägenhet med övervåning. Det är ett urgulligt rum som går i olika pastellfärger. Jag får ett glas vatten medan Johanna förklarar att en kvinna som arbetar som matjournalist har inrett det söta köket, som påminner om ett gulligt dockskåp i människostorlek."

"Johanna reste mycket mer innan hon fick barn, dock alltid i Europa, och hon verkar nöjd när hon berättar om det. Det finns en hel del länder som har helt andra kulturer än vår och helt andra landskap, så att det känns som att man är utanför Europa. Särskilt Färöarna och dess vilda natur talar hon varmt om.
- Det var fantastiskt med sin vackra natur och där var det väldigt exotiskt, berättar hon exalterat."

Läs hela artikeln här. Jag framstår som så mycket mer glad och nöjd med allt och alla än jag oftast känner mig och det är bra. Tack snälla Johanna Dyrholm!

Det rätta för mig

Just nu längtar jag efter att skriva om riktiga, viktiga saker. När man jobbar på dagstidning kommer ju den möjligheten upp ibland, att skriva om något som verkligen är viktigt, något som kan hjälpa utsatta människor och kanske på sikt bidra till att förändra samhället. Jag har skrivit om flyktingfrågor, skolnedläggningar och grävt djupt i kommunpapper för att hitta sådant som andra försökt dölja. Det är jobbigt men efteråt känns det bra. Den blivande journalistens naiva dröm om att rädda världen - visst kan man vissa enstaka dagar känna att den kanske har förverkligats en liten, liten smula.
Men nu jobbar jag inte på dagstidning och ämnena jag skriver om ser annorlunda ut. Inte mindre viktiga, men annorlunda. Jag har ingen nyhetschef som ger mig det senaste att bita fast i, inga tipsare som ringer mig och berättar sina hemligheter. Ibland känns det tomt att vara sin egen chef.
Men jag vet ju att det är det rätta för mig egentligen.

onsdag 21 oktober 2009

Vab

Med föräldraskapet kommer nya insikter och lärdomar varje dag. Min senaste , som kommit sedan Matilda började på förskolan, är vab. Vård av barn. Det är en hel värld av samhörighet mellan föräldrar när det är vab på gång. " Vem vabbar imorgon", "En gång vabbade jag en hel månad", "jag var helt enkelt tvungen att ta ut vab" och så vidare. Och när jag skriver på facebook att jag vabar kommer en massa medkännande kommentarer och tummen upp. Det känns bra faktiskt, för man är ju lite orolig när ens barn är sjukt. Och då kan man behöva lite stöd. så i dag vabbar jag alltså. Matilda är skruttig och vi tittar igenom alla filmer: Dora utforskaren, Teletubbies, Mumin, Bulten, Laban, Alfons. Och jag smygjobbar lite vid sidan av. Som mina föräldrar också gjorde. Vissa saker förändras inte!

söndag 18 oktober 2009

New York: bilderna



Swarovskikristaller. Rockefeller center.




Betala för utsikten. Top of the rock.


Överallt, hela tiden.


Världens coolaste miljö för ett museum. P.S.1. Long Island City.


Lobby bar i Hotel Mandarin Oriental. För lyxigt för jetlag.


Utsikten från Hotel Mandarin Orientals lobby bar.


Harlem.


Kinesiskt i Flushings, Queens.


Indiska kvarter i Jackson heights, Queens.


Long Island City, Manhattan i bakgrunden.


I ett kapell i Harlem.



Och sista kvällen: en trött bild från Times square.