torsdag 31 maj 2012

Hemtenta i filmvetenskap



Hösten 1997 (eller var det våren 2008?) försökte jag läsa filmvetenskap. Låt mig avslöja att det inte blev så många poäng.

torsdag 24 maj 2012

Lite nervös

Cyklar till frukostföreläsningen med turlammet runt halsen...





- Posted using BlogPress from my iPhone

onsdag 23 maj 2012

Förändringar på jobbet

Just nu upplever jag att det kommer ske en stor förändring inom mitt jobb framöver. Inte så att jag har något nytt på gång. Tvärtom, flera av mina absolut största uppdragsgivare har plötsligt, av olika anledningar, bestämt sig för att sluta köpa in frilansmaterial helt och hållet (alltså inte bara av just mig, vilket väl är tur). Så nu känns det som att det verkligen gäller för mig. Jag måste vara kreativ och komma på nya sätt att ha en stadig inkomst. Det känns lite.. tomt liksom. Med bara luft under fötterna. Visst kommer det dyka upp något? Det är minste tre år sedan jag senast inte visste vad som händer till hösten. Jag vet ju av erfarenhet att det alltid löser sig, tur att jag vet vad jag håller på med iallafall! 

måndag 21 maj 2012

Trädkyrkan i Berthåga



Att besöka olika kyrkor och gravplatser för att få lugn och ro i tanken har blivit något av en vana för mig den senaste tiden. Min favorit just nu är en lite gömd plats här i Uppsala: Berthåga kyrkogård, ungefär tio minuter med cykel från huset där jag bor. Inte helt olik den mycket mer kända Skogskyrkogården i Stockholm är den en märklig och overkligt vacker plats med sina öppna landskap och varsamt hanterade natur. Häromdagen var jag i trädkyrkan i solnedgången. Jag satte mig i den just nu tomma dammen framme vid altaret och bara lyssnade. Fågelkören var så stark som jag aldrig hört förut och koltrasten sjöng starkast av alla. Det är något med koltrastar just nu, de följer mig vart jag går.








onsdag 16 maj 2012

Skrivmaskinsdagbok från 1992

Jag har hittat en massa gamla dagböcker och anteckningar. Det som är mest spännande är inte mitt liv utan att de säger så mycket om hur livet såg ut då. "Engelsk oljerock" liksom. Skrivet på min elektriska skrivmaskin.

921028

Nyhet 1: Idag är jag sjuk.

Nyhet 2: Förkyld

Nyhet 3: Det är jobbigt

Nyhet 4: Det är tråkigt att vara hemma från skolan. Jag menar att man inte får träffa kompisarna.

Nyhet5: Jag gick till orkestern, men det var inget idag.

Nyhet 6: Maria har ramlat och fått en spricka i foten.

Nyhet 7: I förrgår var det demonstration utanför Bergateatern. Någon kastade ägg på Britt Ryding. Det var om att det ska sparkas lärare.

Nyhet 8: Igår morse var det sittstrejk i skolan. Över hälften av alla elever var där och jag blev uppskriven för skolk på första lektionen.

Nyhet 9: Vi hade konsert igår med Snålblåsten. Det gick inte så bra för oss, men det hela var roligt och Jannes hade frack.

Nyhet 10: Jag har fått en ny jacka som jag har beställt från Femina. Det är en "engelsk oljerock" och den är jättesnygg!

Nyhet 11: På fredag åker Bippa och jag till Finland. Vi kommer hem igen på onsdag morgon.

Nyhet 12: Vi ska repetera med teatern halva nästa vecka. (Tisd - torsd)

Nyhet 13: NÄSTA VECKA ÄR DET LOV!!!

Nyhet 14: Nästa vecka börjar Beverly Hills 90210 igen.

Nyhet 15: Jag har tagit bort gipset!

Nyhet 16: Jag har kvartsamtal idag.

Nyhet 17: HÄJDÅ!!

Ett tvärsnitt av livet som tonåring i Åkersberga på 1990-talet....

Tillägg: Britt Ryding var en rektor. Snålblåsten var min orkester, Jannes dirigenten. Bippa är ju min mamma!

måndag 14 maj 2012

Bloggföreläsning

Jag följer statistiken på bloggen och vet att jag har rätt så få regelbundna besökare här. Däremot har jag vissa dagar väldigt många läsare, om jag skrivit något speciellt. Varför är det så? Säkert för att jag inte har något genomgående tema och baktanke. Det är ingen livsstilsblogg, inte en karriärblogg, modeblogg eller matblogg. Det kommer heller inte att bli så. Jag trivs bra såhär. När jag vill att folk ska läsa så verkar de ändå hitta hit.
Nästa vecka ska jag frukostföreläsa på Reginateatern om bloggande för kreativa företagare här i Uppsala, arrangerat av Kreatörslots Uppsala län. Jag hoppas kunna dela med mig av all inspiration jag hämtar bara genom att ha det här forumet att dela med mig av saker i. Lite nervöst är det förstås, jag är ju den jag är och kan inte, som jag tror att många bloggare jag gillar gör, skapa en sammanhållen bild av mitt liv utan att skriva om också andra saker som jag har lust med. Jag hinner inte. Mitt liv, och bloggen, ser ut som de gör, helt enkelt. Det räcker långt!

Här finns inbjudan till föreläsningen, om du skulle råka vara en kreativ företagare i Uppsala län som vill äta frukost och se mig vara nervös på scenen. 

fredag 11 maj 2012

Sömnbrist


Det börjar handla om inte några nätters, sömnbrist, inte heller någon vecka eller ens några veckor. Det handlar om månader då jag inte har sovit mer än någon timme i sträck. Och det gör konstiga saker med ens kropp. Yrsel, konstant hunger, obalanserat humör. Huden känns lite som gummi och håret står på ändå. Kan ju också vara en reaktion på de senaste månadernas omskakande händelser, men jag skyller till stor del på sömnbristen. Måste. Få. Sova. Bebisen hostar och hostar, när han inte hostar så äter han eller kryper i sömnen tills han väcker sig själv. Den stora vill ha mjölk eller vill inte ha mjölk, vill gå på toa eller drömmer. Jag studsar upp och ner ur sängen som en jojo. Tvåbarnslivet. Glamouröst är det INTE. Jag sitter på jobbet och drömmer mig bort bland gamla resebilder och festbilder från förr. Hur livet förändras.

Road trip runt Las Vegas med Pernilla, våren 2010.

Samma roadtrip, tidigare på dagen.

torsdag 10 maj 2012

Skolverket

Just nu håller jag på med ett gaska stort jobbprojekt. En tidning jag är redaktör för som ska handla om skolan, för att sammanfatta det mycket kort. Därför besökte jag i går Skolverkets nya lokaler i det gamla tingshuset på Fleminggatan i Stockholm och blev imponerad. Det var så himla snyggt och respektingivande där! Någon riktigt smart inredningsarkitekt hade verkligen använt sig av de resurser som byggnaden ger och gjort det bästa av dem. Jag skulle ha kunnat stanna där länge bara för att fota inredningen. Men jag hann inte med mer än några Instagrambilder, ja och så porträtt på min intervjuperson förstås (gissa vilken inredningsdetalj på bilden nedan vi använde oss av för porträttet...). Men de får ni vänta till Almedahlsveckan för att titta på. Vill ni följa mig på Instagram så heter jag Tjohanna.


Tillägg: har nu lyckats googla mig till att det är Tema arkitekter & inredning som gjort inredningen, tillsammans med Skolverkets egen projektledare. Huset är till stora delar K-märkt. 

onsdag 9 maj 2012

Lite mindre kärlek

Jag läste en sak i Underbaraclaras blogg en kort tid efter efter att Karin gick bort. Några ord som fastnade hos mig, som just då kändes som för magstarka för mig. Men nu. Jag känner verkligen igen mig.

"En av de stora förlusterna när en närstående går bort är att man själv blir mindre älskad. Det är ingen ädel känsla men precis så känns det. En person som älskade och brydde sig om en är borta. Och för varje sådan förlust blir man lite mera vuxen och lite mer ensam."

När någon man älskar går bort så försvinner också en stor del kärlek från ens liv. Det är en person mindre som älskar en här i världen. Just när allt hade hänt kände jag stark tacksamhet över att ha fått ha så mycket fin kärlek i mitt liv. Karin var alltid så frikostig med att säga att hon älskade mig, att uppmuntra mig och mitt ibland dåliga självförtroende i relationer och alltid få mig att känna mig värdefull och stark. Hon kunde göra det för att hon känt mig så länge, för att hon har sett mig bli den jag är och för att hon stöttat mig under några riktigt jobbiga perioder. Jag lyssnade alltid på vad hon sa.
Nu är jag arg för att jag inte längre har den kärleken i mitt liv. Jag behöver den. Jag menar inte att det inte finns folk som älskar mig, jag har flera fantastiska vänner och en underbar familj som stöttar mig nu och som lyssnar och försöker förstå. Men det är, hur hemskt det än låter, inte samma sak. Jag har ett hål i mitt liv där det brukade finnas vänskap och kärlek som inte liknade något annat. Vad ska jag fylla det med nu?
Jag har, precis som Clara, tröstat mig med barnen och Matildas kloka syn på livet och döden. Så här sa hon när jag berättade för henne vad som hade hänt.
"Men mamma, det gör ingenting för nu är Karin en osynlig ängel som följer med oss överallt."
Och den tanken har styrkt mig. Men inte idag. Idag vill jag bara ta upp telefonen och ringa henne, jag behöver min älskade vän. Och så finns hon inte där. Det är banne mig inte rättvist.

Ängel-Karin (till vänster) och hennes ängelkompis "Lysa". Ritat av Matilda.

tisdag 8 maj 2012

Vakna vakna

Apropå trötthet och sömnbrist. Hittade det ultimata överlevnadskitet på italienska delikatessaffären igår. Choklad med espresso i. Kan det bli bättre? Jag åt tre på raken såklart. 

måndag 7 maj 2012

Ibland vet man

Den här texten skulle jag väl ha publicerat för sådär fem sex veckor sen men livet kom emellan.
Tänk att man så gott som aldrig vet vilken betydelse vissa människor ska ha i ens liv. Inte när man först träffar dem.
Tänk om jag hade vetat de där första nätterna på Aftonbladet att min vikariekollega Pernilla skulle bli en av mina allra bästa vänner, en vän som jag skulle dela både glädje, frustration, sorg och många resor med?
Tänk om jag hade vetat när jag klev in på första föreläsningen i teatervetenskap hösten 1996 att en av de som satt där skulle vara den jag följde genom sjukdom och kamp, som alltid funnits där för mig när det varit som mörkast? Älskade Karin, jag hoppas att jag sa till dig tillräckligt många gånger hur tacksam jag var för att jag fick ha dig. Men jag tror faktiskt att jag gjorde det, jag är så glad att jag gjorde det.
Att den person som råkade svara på BVC när Matilda var nyfödd skulle bli vår vägledare och vårt stora stöd under jobbiga spädbarnsmånader och framåt genom livet som föräldrar.
Att den man som gick förbi utan att hälsa när vi flyttade in i vår förra lägenhet också skulle bli anledningen till att valde att flytta därifrån.
Nej. Det är inte ofta man vet. Men ibland vet man. När jag satt på en 60-talsfest i Flogsta låghus i  mars 2002 och min klasskompis från JMM skrek "ta Martin! Han är singel!" Strax efter det visste jag. Kanske inte när vi hånglade vid kvarterslokalen intill lite senare, kanske inte när jag satt i en soffa och hans mycket fulla och glada kompis i skrikig Hawaiiskjorta stojade omkring oss. Kanske inte heller när jag kom hem till Martins studentrum och såg hans Doktor Kosmosskivor. Men sen på natten. När jag de fem minutrarna (ungefär) som jag sov drömde att vi hade barn tillsammans. Då visste jag. Och ja, resten är historia eller hur man ska säga. Vår tioårsdag firade vi med ett mycket trött glas cava på en tapasbar här i Uppsala, Karin var redan mycket svårt sjuk och vi var i tankarna hos henne. Men ändå. Tio år!

Jag och Martin på valborg 2002 - en månad efter att vi träffats.

Inatt jag drömde

Jag sover mycket dåligt just nu. I många veckor har vi blivit väckta nästan varje timme av något barn och både dagar och nätter har gått som i en dimma. Nu när barnen äntligen sover bättre så har jag upptäckt att jag inte sover iallafall. Istället snurrar mina tankar i en allt snabbare takt och när jag sover är drömmarna komplicerade, stressiga och ibland obehagliga.. Det handlar enbart som allt som hänt mig de senaste månaderna, uppblandat med lite ångest från höstens flytt. Vi flyttade alltså på grund av en granne, nu när allt är över kan jag väl ändå avslöja så mycket. Situationen i huset gjorde det helt ohållbart att bli kvar. I ett år väntade vi på att vårt nybygge skulle bli klart, under den tiden han nästan alla andra i huset flytta på grund av samma granne och jag tvingades att bli ordförande i bostadsrättsföreningen, trots att jag var höggravid. Sista halvåret led jag mig igenom och efteråt känns allt det där som en jobbig dröm i sig. Ändå förekommer också grannen i mina drömmar ibland, krävande och anklagande.
Vad kan man göra åt detta? Det finns ingen tid på dagarna att bearbeta allt som hänt, det måste ha med det att göra. Det måste finnas ett sätt att kunna göra något konstruktivt, kanske kreativt, av sömnlösheten och drömmarna? Så att inte allt känns så meningslöst.


lördag 5 maj 2012

Inred med världen som inspiration

Ett av de häftigaste inredningsjobben jag gjort var när jag besökte Joakim Bengtssons hem i Landskrona. Han driver Helsingborgs auktionsvek och är också expert i SVT:s "Antikrundan". Alltså vilket hus. Helt makalöst. Han brukar låna ut huset också, till kurser och visningar och varje år har han julmys där med olika aktiviteter. Jag kommer aldrig glömma hur det var att vandra omkring där med kameran och stativet, som en märklig men trevlig dröm helt klart.
Jag skrev den här artikeln, "Inred med världen som inspiration", dels för att få chans att använda en av mina bilder därifrån. Men artikeln är också intressant, läs den! Den har publicerats i Direktpress tidningar över hela landet. Klicka på bilden för att läsa.


Krukväxter for dummies


Jag har skrivit lite om hur man kan tänka om man, som jag, väldigt gärna vill ha gröna fingrar men inte vet hur man ska börja. Bilderna är också tagna av mig! Klicka på bilden för att se den i större format och läsa.

fredag 4 maj 2012

Idag


Detta är vad jag tillbringar fredagar med nuförtiden. Barnen och ett mer eller mindre kreativt kaos.

- Posted using BlogPress from my iPhone
Location:Pelargatan

onsdag 2 maj 2012

Värme för en frusen

Några dagar innen mitt liv vändes upp och ner till ett sorgset kaos så var jag och barnen i botaniska trädgården och tropiska växthuset här i Uppsala. En så himla fin plats att besöka om man känner sig frusen i kropp eller själ.