I dag har jag skrivit ett fanmail till en annan journalist, nämligen Jenny Dielemans som skrivit boken Välkommen till paradiset. Hennes bok är en riktig ögonöppnare som varenda människa borde läsa och den har gett mig ett helt nytt perspektiv vilket varit lite förödande för min reslust. Men på ett bra sätt. Jag vill vara en ansvarstagande resejournalist som inte bidrar till vare sig exotism eller ett parasiterande på människor som ar det sämre än jag.
Så här skrev jag:
Tack från en resejournalist
Hej Jenny,
Jag har tänkt skriva till dig ett tag nu men inte riktigt vetat varför och om det egentligen spelar någon roll. Men nu vill jag ändå göra det, bara för att berätta för dig om vad din bok "Välkommen till paradiset" har gett mig. För jag tror att det kanske var något som du hoppades när du skrev den.
Jag jobbar som frilansjournalist och en av mina absolut största kunder är Bonniertidskriften Allt om resor, där jag fungerat som redaktionsmedlem i ungefär fem år. Började som praktikant under utbildningen och blev kvar som frilans. Första åren reste jag. Reste och reste och reste. Nu har jag fått barn och i alla fall det första året reste jag ingenting. Jag tänkte alltid att när jag kommer tillbaka, då ska jag resa ännu mer. Så blev det inte.
Egentligen sysslar jag mest med konsumentjournalistik och det har också blivit mitt område på Allt om resor. Och tur är väl det, för min reslust har fått sig en törn. Din bok satte fingret på alla de känslor och tankar som jag burit på under mina många och ibland långa resor. Känslan av att vara en parasit på resten av jordens befolkning, att leva en ohållbar dröm som måste ta slut. Insikten om att jag kan faktiskt ändra andra genom att ändra på mig själv stod plötsligt tydlig framför mig. Genom att välja vad jag skriver om i Allt om resor, genom att ständigt diskutera och upplysa kan vi resejournalister förändra mycket.
Jag önskar att det var jag som hade skrivit din fantastiska bok. Men nu är den skriven och jag kommer inte att göra de där resorna, det är det inte värt. Istället klämmer jag in lite här och lite där. I en krönika, i ett svar på en läsarfråga, i ett case, som bisats i en artikel. Jag hoppas jag kan bidra till att medvetendegöra åtminstone några stycken.
Tack så hemskt mycket för att du gett mig så många argument!
Vänliga hälsningar
Johanna Stenius, som rekommenderar din bok till andra minst en gång i veckan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar