Blogginlägget säger att det är bättre att amma när man röker eftersom amning skyddar mot astma. Vad det inte nämnder är att forskningen säger att helamning i fyra månader skyddar mot infektionsastma i viss grad. Passiv rökning säger forskningen däremot inte mycket om? Den tobaksrök som passerar ner i barnets lungor från en rökande förälder är förstås helt ofarlig? Jag undrar hur man i något läge kan säga att det är bättre att fortsätta röka - det måste vara något allvarligt fel i detta resonemang?
Blir också otroligt irriterad på den indirekta skuldbeläggningen av de valt flaskmatning som ständigt pågår i amningsbloggen. Även rökande mammor måste ju kunna välja bort amning utan att känna skuld.
Håller med som vanligt!
SvaraRaderaJag skrev INTE att det är bättre att röka eller snusa sedan man fått barn än att ge upp amningen. Jag skrev ORDAGRANT så här:
SvaraRadera"Det är inte bra att snusa eller röka under graviditet och amning.
Men det är bra att amma om man röker eller snusar."
Marit, jag vet att du skrev så och jag vill inte heller angripa ditt sätt att skriva personligen.
SvaraRaderaMin åsikt är att texten kan tolkas som att det är okej att röka medan man ammar och att det är bättre än att sluta, speciellt när den publiceras i ett forum som i största allmänhet är till för att stödja amning.
Men ja, visst, det här enskilda exemplet kanske har tagit lite stora proportioner nu. Det är skuldbeläggningen av mammor som inte vill amma jag vänder mig mot.
Varför skulle en mamma som _inte vill_ amma läsa på amningsbloggen?
SvaraRaderaOch varför skulle hon ta det nämnda inlägget som skuldbeläggning?
Det enda jag läser in i det inlägget är ett stöd för mammor som röker och funderar på att lägga ner amningen _pga rökningen_.
Jag är nyfiken på den här boken, den kommer förstås att innehålla fördelar med flaskmatning förstår jag, men kommer den då att även innehålla fördelar med amning?
SvaraRaderaHur kommer det sig att du valde bort amningen? Det kanske är privat och då behöver du förstås inte svara..
Hej Heidi!
SvaraRaderaÅh, jag hade skrivit ett jättelångt svar till dig som raderades när jag försökte posta det, två gånger! Nu ska jag försöka igen, och hoppas det inte försvinner.
Från början skulle boken handla om det fria valet och vi tänkte ta upp inte bara flaskmatning utan även till exempel långtidsammande mammor som jag vet kan uppleva otroligt mycket fördomar och press från omvärlden. Men ämnet blev för spretigt och vi kände att vi hade kommit ifrån vår kärnfråga. Det finns en hel del böcker som tar upp amning men ingen i Sverige som enbart handlar om flaskmatning. Boken kommer att handla enbart om flaskmatning. Vi intervjuar kända och okända föräldrar som flaskmatatat, berättar om forskning och ger dessutom en praktisk guide till allt som har med flaskmatning att göra. Ingen ska behöva leta på familjeliv.se eller på Sempers hemsida för att få en övergripande information om flaskmatning.
Jag berättar gärna om mitt val, som kanske inte är jättetypiskt för en flaskmatande förälder som oftast antingen inte kan amma eller har valt flaskmatning av andra (ofta ideologiska) skäl redan innan barnet föds.
När jag fick min dotter hade jag över huvud taget inte tänkt på amning. Det var inget jag längtade efter, om jag hade tänkt något så var det att jag kanske skulle tycka det kändes konstigt.
Jag helammade henne till en början, men fick snabbt en hormonell depression som liknade sådana jag tidigare fått i samband med p-piller. Depressionen var kopplad till amningen och jag fick rådet från bvc och en psykolog att trappa ner. Som magi - depressionen blev mindre tung för varje utebliven amning.
Det, och faktumet att jag faktiskt inte tyckte om att amma, gjorde att jag slutade helt efter kanske en och en halv månad. Jag var enbart lättad och det innebar inga skuldkänslor för mig. Nu kunde barnets pappa tidigt vara lika ansvarig som jag och det var precis så jag ville ha det. För mig var amningen mat, inte någon stund av mysig närhet, det fick vi ändå alla de timmar hon satt i bärsjal på min eller pappans mage eller när hon sov på oss om nätterna.
Och jag är rätt nöjd med att hon fick i sig allt bra med bröstmjök under de första mest kritiska veckorna av sitt liv.
Jag önskar att alla kunde ha ett lika odramatiskt val som mig, eller det var ju dramatiskt med själva depressionen men känslan av att det fanns något annat man kunde göra istället var så fantastisk! Att vi dessutom kunde vara exakt så jämställda som vi ville kändes skönt, för mig var det otroligt viktigt att min dotter var lika bunden till båda sina föräldrar och inte bara till mig. Så är det fortfarande, hon blandar ofta ihop våra namn och har inga problem med att var själv med den ena eller andra av oss i längre perioder (vi reser båda i jobbet ibland).
Jag visste knappt att mjökersättning fanns när jag fick barn, trodde att det var receptbelagt eller något sådant. Kanske var jag ovanligt dåligt påläst, men det kanske också är bra för jag vet precis på vilken nivå informationen i vår bok ska ligga. Alla ska kunna ta till sig den. Flaskmatning finns, det fungerar och är bra. För många kan det nog vara en räddning.