Mammaskap och inspiration

Jag har sällan varit så inspirerad som när jag var mammaledig. Inspirerad att jobba, alltså. Jag var en sån mamma som gick som en dammsugare över all information som fanns att tillgå när det gäller småbarns utveckling och föräldraskap. Det finns nog inte ett forum som jag inte varit inne på, inte en gravid- eller föräldratidning jag köpt, inte ett enda ämne som jag inte någon gång diskuterat och upprörts över. Dagens föräldrar är så utsatta av all information, jag har själv märkt hur svårt det kan vara att hitta och definiera sig själv i allt det. Jag mådde kanske inte så bra i början, och jag tror att jag hade mått bättre om jag inte varit en en sån slasktratt för onödig information. Hur ska man veta vad som är rätt för en själv när det finns så många som vill att man som nybliven förälder ska anamma just deras form av sanning? Och jobbidéerna flödade, verkligen kom och attackerade mig dag och natt. Jag stoppade en napp i Matildas mun och tänkte "varför gör jag det här, r det för att göra det enkelt för mig eller för att hon verkligen blir tryggare av det och är det verkligen rätt? Och VILKEN napp ska det vara, ska den vara formad som en plupp eller lång och smal eller anatomisk eller silikon eller gummi?". Jag stoppade Matildas första smakportion i munnen på henne, potatis, och tänkte "vad gör jag om hon inte gillar det, varför måste det vara just potatis, ska man testa lite frukt också eller vänta med det är det farligt att ge burkar tänk om hpn sätter i halsen". Vi la henne att sova i spjälsängen och tänkte " är vi dåliga föräldrar som inte samsover, borde hon få eget rum, vilken tid ska hon lägga sig är vi hemska som ger ersättning till natten vilken pyjamas är bäst?".
Varje litet steg i det första barnets liv är ett stort beslut för en förälder som jag, omgärdat av "fakta" hämtade från bvc, böcker, Internet och välmenande nära och kära. Samtidigt får man hela tiden höra att man ska "gå på känsla" och att man själv är den bästa föräldern för sitt barn. Hur ska man lyckas med den balansgången? det hela gjorde mig arg och frusterad- och inspirerad. Jag ville, och vill, säga så mycket till de som ännu inte gått igenom det jag gick igenom. Och jag vill inte bli bara ännu en som skriver föräldrar på näsan. Åh, jag vill skriva hundra böcker!!!