Just nu längtar jag efter att skriva om riktiga, viktiga saker. När man jobbar på dagstidning kommer ju den möjligheten upp ibland, att skriva om något som verkligen är viktigt, något som kan hjälpa utsatta människor och kanske på sikt bidra till att förändra samhället. Jag har skrivit om flyktingfrågor, skolnedläggningar och grävt djupt i kommunpapper för att hitta sådant som andra försökt dölja. Det är jobbigt men efteråt känns det bra. Den blivande journalistens naiva dröm om att rädda världen - visst kan man vissa enstaka dagar känna att den kanske har förverkligats en liten, liten smula.
Men nu jobbar jag inte på dagstidning och ämnena jag skriver om ser annorlunda ut. Inte mindre viktiga, men annorlunda. Jag har ingen nyhetschef som ger mig det senaste att bita fast i, inga tipsare som ringer mig och berättar sina hemligheter. Ibland känns det tomt att vara sin egen chef.
Men jag vet ju att det är det rätta för mig egentligen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar