Jag tar tillbaka!

Glöm föregående inlägg. Att jobba som resejournalist är nog ändå det bästa som finns. Det inser jag när jag läser det reportage som en gymnasieelev skrev för sin skoltidning efter att ha varit här och intervjuat mig för en tid sedan och som jag hittade på nätet av en slump idag. Det är så otroligt roligt skrivet, och att det finns flera faktafel bryr jag mig inte om när jag läser formuleringar som

"En vänlig kvinna kommer ner för en vitmålad spiraltrappa och hälsar på mig, hon visar mig in i en mysig, färgglad enrumslägenhet med övervåning. Det är ett urgulligt rum som går i olika pastellfärger. Jag får ett glas vatten medan Johanna förklarar att en kvinna som arbetar som matjournalist har inrett det söta köket, som påminner om ett gulligt dockskåp i människostorlek."

"Johanna reste mycket mer innan hon fick barn, dock alltid i Europa, och hon verkar nöjd när hon berättar om det. Det finns en hel del länder som har helt andra kulturer än vår och helt andra landskap, så att det känns som att man är utanför Europa. Särskilt Färöarna och dess vilda natur talar hon varmt om.

- Det var fantastiskt med sin vackra natur och där var det väldigt exotiskt, berättar hon exalterat."

Läs hela artikeln här. Jag framstår som så mycket mer glad och nöjd med allt och alla än jag oftast känner mig och det är bra. Tack snälla Johanna Dyrholm!