Istappslycka

Få saker gör en tvååring, eller ett annat litet barn, så lyckligt som en riktigt stor och fin istapp. De slutsatsen drar jag efter dagens promenad hem från förskolan med en stolt Matilda hållandes ett halvmeters isspjut i handen. Inte mindre än tre barn stannade, stirrade och sa "mamma, titta vilken STOR istapp hon har!!"

Dessutom verkar det finnas något förtrollande i istappen även för oss vuxna. För alla vi mötte på hemvägen, unga som gamla, tittade på Matilda och log när de såg istappen. Det är härligt med sånt som inte kostar pengar som ger så enkelt glädje. Vi tar alltid in istappen sen när vi kommer hem, och lägger i en skål. Man skulle kunna tro att det blir gråt och tandagnisslan när den smälter men faktiskt inte. Det kanske är så naturligt att is smälter att till och med ett litet barn förstår.