Jag har mycket mer ilska att spilla ut just nu men nu ska jag vara mamma och hämta min unge på förskolan, så det får bli imorgon kanske.
tisdag 29 september 2009
Detta gör mig arg
Det finns vissa saker som gör att det kokar i mig, att jag vill ta tag i Sverige och skaka omkring det så att saker skulle falla lite mer på plats. Ofta går jag om kring och argumenterar för mig själv, tänker ut hur jag skulle formulera det i en debattartikel eller på en paneldiskussion. Sen är det inte alltid att det blir mer än så, utan jag lugnar mig och börjar irritera mig på något annat. Just nu är jag till exempel väldigt irriterad på mediahysterin kring seriefigurskvinnan Anna Anka. Varför lyssnar vi på henne, VARFÖR??? Hela hon är bara en enda stor deprimerande mediecirkus. Det verkar som att bara för att hon är kvinna och uttalar jämställdhetsfientliga åsikter så är det nästan lite coolt. Det är Skavlan och Aschberg och till och med stora morgontidningarna, även om de förstås försöker distansera sig lite fint. Tänk om det hade varit en man som skrev den där "debattartikeln", eller sagt alla de där sakerna om avsugningar och kvinnans underordning i tv. Knappast hade han fått plats i talkshowsofforna iallafall, eller ens fått säga att han överväger en politisk karriär. Jag förstår inte att folk tar till sig det här, ens orkar diskutera ur den vinkeln som man gör just nu. Det är synd om henne och själv ville jag bara gråta över hennes ensamhet när jag såg Hollywoodfruar på tv.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Vet du, jag håller helt med dig även om jag tycker att hon är rätt upplyftande på ett sätt. Tack vare henne så är ändå jämställdhet ett diskussionsämne igen, för som Karin Magnusson sa i Skavlan så rör Anna Anka mer runt i grytan än någon rapport från Socialstyrelsen.
SvaraRaderaDet här har tänt folk och gjort att de känner att de vill försvara jämställdheten och det är ju urbra, många och säkert jag själv, tar den så för givet.
Men visst är hon deprimerande, särskilt antagandet om att alla vill vara Anna Anka, Jag kan inte tänka mig något värre.